tisdag 30 november 2010

Julenkät

Enbokcirkelföralla har introducerat en fantastisk julenkät och jag är inte sen att haka på.

1) Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Jag har ju redan skrivit en önskelista till tomten (finns snabblänk i högerspalten) men det bästa somfinns är att få en okänd bok som självklart är superbra.
2) Om du fick ge en bok till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.
Jag vill ge Mr. Norrell och Jonathan Strange till Tim Burton, mest för att han ska filmatisera den på ett fantastiskt sätt. 
3) Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp
Jag har köpt Nickes godnattbok till brorsson Colin som fyller 1 år precis före julafton. Kommer dessutom ge bort en pocket under pocketbytarlunchensom jag kommer berätta mer om här på bloggen inom kort. 
4) Har du någon jultradition som du följer varje jul?
Förra året föddes ovan nämnde brorsson mitt i julkaoset så julen blev lite upp och ner. Det här året har jag inte semester förrän efter nyår så det får bli nya traditioner här hemma. 
5) vad har du alltid på ditt julbord?
Ingen julmat alls faktiskt. Kalkon, potatis, sås och diverse grönsaker har det ju varit de senaste iaf 10 åren, men i år blir det som sagt lite annorlunda så nu blir det väl skinka och köttbullar. Däremot kommer nog Cloettas Juleskum vara med som vanligt!
6) Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga 1.
Jag vill ha en hylla till badrummet och en liten läsfåtölj. Inte för att de är dyra utan för att jag inte äger en bil så att jag kan köpa dem. En juicecentrifug och ny stavmixer hade också varit trevligt. Eller varför inte en bil så slipper jag önska mig allt annat?

Bokpaket 2

Jag fick ju två bokpaket igår. Det andra innehöll Jag kommer sen... av Eva Wiklund.




Eva kontaktade mig och frågade om jag var intresserad av ert recex. Den handlar om sviterna efter Göteborgsbranden 1998. Då jag hade en nära vän som precis flyttat från Göteborg vars vänner drabbades hårt i branden kände jag direkt att jag ville läsa den. Tack Eva!

måndag 29 november 2010

Vinsten är här!

Äntligen måndag? Det enda som faktiskt är bra med måndag är art posten kan leverera bokpaket. Idag anlände Ingen fara av Selma Mahlknecht som jag vann i en tävling hos Breakfast book club.







En välkommen present då jag varit hos farbror doktorn idag där domen blev 14 dagars sjukskrivning då jag har en fraktur på svanskotan.

söndag 28 november 2010

Grattis till Uppbokad

Det är inte alltid lätt att höras och synas på nätet bland alla sidor och bloggar, men Uppbokad har nu lyckats komma upp i 1000 vilket slänger ur mitt ett stort HURRA för. 

För att fira det hela lottas det ut en julklapp till en lycklig läsare. Gå in här för att delta. 

lördag 27 november 2010

Lördag med Kerstin och Murakami

Har äntligen kommit igång ordentligt med Norwegian Wood. Även Kerstin verkar ha fattat tycke för den





Litteraturvetarskola del 9 - "Fokalisering"

Det här avsnittet är lite av en fortsättning på det förra som handlade om berättare och berättelsenivåer. Berättaren var ju den som"talar" till läsaren och kan vara mer eller mindre synlig, vara en del av berätterlsen eller stå utanför och vara en jagberättare eller en tredje personberättare. 

Vissa berättare återger enbart sin egen syn på saker och ting, medan andra berättare återger andras upplevelser av en händelse. Här behöver vi alltså införa ett nytt begrepp nämligen fokalisering. Detta får inte blandas ihop med berättaren, vi kan skilja på de båda med följande definitioner:

Berättande - den som berättar
Fokalisering - den som ser

Även om de båda bör skiljas åt kan de även givetvis sammanfalla. 

Det finns olika typer av fokalisering. En berättare kan redogöra för samtliga karaktärers tankar och känslor utan att karaktärerna själva får komma till tals. Berättaren kan då säga saker som att "hon var lyckligast i rummet" eller "hon var attraherande" dvs. saker som karaktärerna själva inte ens vet något om. När berättaren står utanför diegesen (berättelsen) blir fokaliseringen extern. En tredje personberättare kan redogöra för samtliga karaktärer såväl som för en enskild karaktär och överlåta de andra karaktärerna till att komma till tal genom sina repliker. Den senare typen kallas intern fokalisering. Dessa två scenarion skulle kunna berättas av samma berättare men ter sig helt olika. Vi kan skilja på dem med hjälp av följande definitioner:

Extern fokalisering - Örnperspektiv; långt avstånd från karaktärerna och den framställda världen
Intern fokalisering - Sker i omedelbar eller nära anslutning till karaktären och den framställda världen. 

Svårt att avgöra om det är intern eller extern fokalisering? Ett bra knep är att den interna fokaliseringens berättarperspektiv går mer eller mindre att skriva om till jagberättare. Det är inte möjligt med extern fokalisering. 

Det kan också vara av värde att skilja på intern och extern fokalisering när vi har att göra med en jagberättare. Om en karaktär berättar om minnen från barndomen kan man se det som en extern fokalisering eftersom det inte utspelas i jagberättarens nu. Berättaren kanske avslöjar att han inte riktigt minns vilket år något skedde eller ifall en tjej hade ljust eller mörkt hår. Berättarens använder sig då av dåtid. Men bara för att jagberättaren går bakåt i tiden betyder inte det automatiskt att det blir extern fokalisering. Berättelsen kan vara återgiven i presens och återberättat på ett detaljerat vis vilket då blir internt. 

Vad kan man då ha för nytta av att analysera fokaliseringen? Om en berättelse innehåller flera olika utsagor om samma händelse som inte är förenliga kan vi se till fokaliseringen för att avgöra vilken utsaga som kan vara mest trolig. En extern fokalisering av en utomstående berättare känns mer som en norm medan en intern fokalisering av en berättare som är med i diegesen enbart ser saker från en karaktärs synvinkel och kanske inte är lika pålitlig. 

Om extern fokalisering föreligger är berättaren fri att röra sig i tid och rum.en intern fokalisering är mer begränsad i karaktärens här och nu. En berättare med extern fokalisering har obegränsad kunskap om karaktärerna medan intern fokaliserings berättare inte har det. En objektiv eller neutral ton är utmärkande för extern fokalisering vad gäller känslor, medan intern fokalisering kännetecknas av en subjektiv ton. 

Hemläxa:
1. Tänk på den bok du läser/just läst. Är det intern eller extern fokalisering, eller kanske både och? Sker den i första persons- eller tredje personsperspektiv?
2. Kommer du på något bra exempel på extern fokalisering?
3. Kommer du på något bra exempel på intern fokalisering?

Nästa avsnitt behandlar Tid.

All info tagen från Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys, en introduktion, Studentlitteratur, 1999

fredag 26 november 2010

Nu har det hänt

En halv meter snö, tio minusgrader och fredagkväll.

Och då ligger det en avi på hallgolvet när jag kommer hem som kommer att leda mig till ett bokpaket. Grrrr!





torsdag 25 november 2010

Tävla och vinn hos Eli

Om ni, som jag, gillar skräck som kryper in under huden och ger er mardrömmar ska ni passa på att vara med och tävla om Svenska kulter hos Eli. 

Länka till tävlingen, skriv en kommentar och berätta vad som är bra skräck för dig senast i morgon då tävlingen avgörs. 

onsdag 24 november 2010

Drottningen vänder blad - Alan Bennett

Jag fullkomligt älskar att få bokpresenter, särskilt när det dessutom är en bok man själv inte känner till. Så gissa om jag blev överlycklig när Holly Hock skickar mig Drottningen vänder blad

Den här tunna lilla boken är fantastiskt rolig och samtidigt en filosofisk bok enligt mig. Läser man den från pärm till pärm på en kväll får man följa med drottningen av Storbritannien från det att hon av en ren tillfällighet till de att hon på ålderns höst blir en riktigt flitig läsare och även författare. Vi får följa med drottningen på möten med premiärministrar och tråkiga resor där hon egentligen vill läsa. 

Om man läser den ur ett lite mer filosofiskt perspektiv får vi följa läsprocessen. Drottningen är en ovan läsare som i början läser enkla böcker. Hon går sedan på allt svårare böcker så som Proust. Dessa funderingar kring om man kan träna upp sitt läsesinne väcker en del tankar. Böcker kräver mer eller mindre av sina läsare, men kan vem som helst ta sig an vad som helst? Vi får även känna på en ångest över att den 80-åriga drottningen missat den litterära världen under hela sitt liv. Vi får även känna på den motsatta känslan, det vill säga funderingar kring vad man kan ha missat medan man har näsan i en fiktiv värld i stället för att hänga med i den verkliga.     

Sedan kommer man ju inte ifrån alla fantastiska formuleringar och tankar kring läsning och litteratur som boken bjuder på. Känn bara på den här:

George Painters biografi om Proust fick också följa med. 
Och när drottningen beskådade de blå och skära böcker-
na som stod uppradade på hennes skrivbord tyckte hon
nästan att de såg ätbara ut. Som tagna ur ett konditorifönster. 

Bennett, Alan, Drottningen vänder blad, s. 66, Ordfront förlag 2010

Jag vann, jag vann!

Jag som aldrig vinner något, vann igår ett signerat exemplar av Selma Mahlknechts Ingen fara i en tävling hos Breakfast book club.

Jippie, yay!


tisdag 23 november 2010

Cherry on top



Böckerx3 har idag fått den fantastiska utmärkelsen Cherry on top blog award från Holly Hock. Hon har i sin tur gjort sig väl förtjänt av detta pris med sitt ambitiösa projekt med att placera ut böcker i olika delar av vår gemensamma hemstad. 

En award värmer givetvis det lilla blogghjärtat. Man kan givetvis se hur många besökare man har per dag, men det är sällan folk lämnar ett avtryck i form av kommentarer så ibland undrar man om någon ens läser det man sitter och kämpar ihop. Tack Holly!

Enligt reglerna ska man berätta om 3 favoritförfattare och en bok av denne. 

En stor favoritförfattare är Pär Lagerkvist, som med sina ångestfyllda noveller och dikter träffat mig rakt in i själen. En av hans böcker som jag tycker mycket om är Barabbas som skildrar fången som frigavs i stället för Jesus från korsfästelsen. Jag fullkomligt älskar såna här "den andres syn på saken"-berättelser så även Gregorius av Bengt Ohlsson. 

Eftersom jag tycker mycket om den ryska realismen får jag nog ta med en sådan författare också, och vem är då mer passande än Fjodor  Dostojevkij själv? Scenen i Brott och straff där Rodja söker upp panterskan och därefter dödar henne är en av de starkaste jag någonsinläst. 

Min passion för läsning inleddes faktiskt i skräckträsket med Stephen King och Dean Koontz och jag är fortfarande lika förtjust i skräck. Såmin tredje favorit blir faktiskt John Ajvide Lindqvist vars berättelser aldrig för mig besviken. Det är obehagligt bra helt enkelt. Då de flesta säkert läst/sett Låt den rätte komma in vill jag gärna lyfta fram Hanteringen av odöda, där de döda kommer till liv i ett zombieliknande tillstånd efter ett strömavbrott. Den handlar om flera olika personers öden och är ganska långsamt berättad vilket gör det hela än mer utdraget och spännande. 

De bloggar jag vill skicka utmärkelsen till är:

En bokcirkel för alla: för sina inspirerande och roliga bokcirkelidéer och för det fantastiska initiativet till bokbloggscafé på bokmässan som lett till ett utökat bloggprogram till nästa års mässa. 

Breakfast Bookclub: för det ambitiösa och väl utförda Bokbloggarnas litteraturpris som så många engagerade sig i och röstade på. Det ledde till att förlaget säljer den vinnande boken till rabatterat pris samt ett omnämnande i Babels summering av litteraturåret. 

Lyrans Noblesser: För sin fantastiska jorden runt-utmaning med väl valda titlar från alla jordens hörn och för ett stort engagemang i bokvärlden och inte minst i bokbloggsambassadörsrollen. 

Bokbabbel: För sin förmåga att klämma in en enorm läshög och inspirera oss med boknära ämnen så som ljuslyktor, tekoppar och leverans av bokpaket. Den här tjejen från andra sidan Östersjön med sin fagra finlandssvenska påminner oss ständigt om att vi har en granne i öst som är en del av vårt språkträd och att det faktiskt finns en hel del finlanssvenskt som är värt att läsa. 

Enligt O: Helt enkelt för att hon säger precis vad hon tycker och står för det. Hon hyllar inte en bok bara för att den är skriven av en nobelpristagare eller för att alla andra gillar den. Om hon inte är förtjust i en viss typ av litteratur säger hon det rakt ut efter att ha gett det ett försök. Hennes omdöme kan man alltid lita på. 






måndag 22 november 2010

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 

Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 

Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 

Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare och den verklige författaren. Ett exempel är Illiaden och Odysséen, där vi inte med säkerhet vet om det är Homeros som skrivit dem. Man ska även akta sig för att likställa berättaren med författaren vad gäller värderingar. Bara för att en berättare har rasistiska åsikter innebär inte det att författaren tycker samma sak. Vi ska dock inte helt stryka författaren ur tolkningen, det kan till exempel underlätta att veta vad författaren läst i intertextuella sammanhang. Ett försök att ändå få med författaren i tolkingen är begreppet implicit författare. Denne berättar inget utan är en term som betecknar en hållning i texten som berättarens åsikter kan skilja sig från i större eller mindre utsträckning. Med det här begreppet kan man till exempel utläsa ironi i en text trots att den implicite författaren då helt går emot berättarens då motsatta hållning. 

Historiskt sett har man skilt mellan berättare i första person och i tredje person. Vad som är än mer intressant är ifall berättaren är en del av historien, diegesen, eller inte. De berättare som är karkatärer i berättelsen och är jagberättare kallas interna eller homodiegetiska berättare. När en jagberättare inte deltar i berättelsen är denne extern eller heterodiegetisk. Den här varianten har egentligen mer gemensamt med en tredje personsberättare än den interna berättaren. 

En berättare skiljer sig inte enbart utifrån sin position i berättelsen utan även med vilken utgångspunkt från var eller på vilken nivå själva handlingen att berätta äger rum. Vi kommer då in på olika narrativa nivåer i berättelsen. En heterogen berättare står ovanför berättelsen och berättaren kan då sägas befinna sig i den extradiegetiska nivån, där diegesen är grundnivån. Ett klassiskt exempel på detta är Mary Shellys Frankenstein. På den extradiegetiska nivån har vi berättaren Walton som skriver brev till sin syster om deras resa till Nordpolen. Äventyret till Nordpolen är då alltså diegesen. I berättelsen möter Walton Dr Frankenstein som då befinner sig på en intradiegetisk nivå i berättelsen, en berättelse i berättelsen. Det är Frankensteins berättelse som utgör större delen av romanen, och när själva diegesen blir så kort kallas detta för ramberättelse. Samma sak finner vi i till exempel Tusen och en natt, där Sherazade berättar en massa  sagor för sin överlevnad. Sagorna i sig blir intradiegetiska medan diegesen är en ramberättelse. 

Man kan o teorin ha helt oändligt många diegetiska nivåer. Det kan alltså uppstå en berättelse i berättelsen som i sin tur var en berättelse i en annan berättelse osv. En berättelse i den intradiegetiska berättelsen blir en hypodiegetisk nivå, en berättelse i den hypodiegetiska nivån blir en hypo-hypodiegetisk nivå och så vidare. För att återgå till Frankenstein så när doktorn börjar sin historia hamnar vi på den hypodiegetiska nivån, medan de kapitel då monstret själv kommer till tal är en berättelse i doktorns berättelse som då är på den hypo-hypodiegetiska nivån. 

Varför krångla till det med så många berättarnivåer? Oftast för att förklara något i den nuvarande situationen. Doktorns berättelse är en förklaring till varför han åker släde på isen när Walton möter honom och när monstret berättar för doktorn om sitt öde får läsaren veta vad som hände under de två år som doktorn hade lämnat sin skapelse åt sitt öde. 

En annan intressant term i sammanhanget är narrativ metaleps vilket innebär överskridanden mellan olika narrativa nivåer. Vad som är verklighet (i fiktionen) och fiktion (i fiktionen) är då inte absolut. Här är Poe ett klasiskt exempel. En annan term som är värd att nämnas är mise-en-abyme, en slags inre spegel som reflekterar den text som de uppträder i. Till exempel att en bok handlar om en författare som skriver en roman med samma namn som den faktiska boken. 

Hemläxa:
1. Försök bestämma berättaren i den bok du läser/just läst. Handar det om Showing eller telling? Är det en jagberättare eller är den berättad i tredje person. Om det är en jagberättare är det en intern eller extern berättare?
2. Försök bestämma de olika narrativa nivåerna i den bok du läser/just läst. Finns det en extradiegetisk nivå? vad är diegesen? Finns det berättelser i berättelsen och vad har dessa för syfte?
3. Fundera kring en roman med ramberättelse. Hur yttrar sig de olika berättarnivåerna?
4. Kommer du på några exempel på mise-en-abyme eller narrativ metaleps?
5. Kan du komma på ett verk där termen implicit författare kan komma till användning?

Nästa avsnitt kommer att behandla fokalisering.

All info tagen från Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys, en introduktion, Studentlitteratur, 1999





fredag 19 november 2010

Kulturnatt i Skövde


Ikväll är det alltså åter dags för kulturnatt i Skövde. Utöver all musik, teater, konst och diverse trevligheter ser bokprogrammet på biblioteket ut som följer:

18.00-21.00 Släktforskarföreningen har öppet hus i forskarrummet
18.00-22.00 Singasten: Kulturum visar upp sin verksamhet. Ta del av clown, akrobatik, boktips, dans och elevproduktioner inom film och fotografi. Kultur som metod inom grundskolan.
19.00-21.00 Barnavdelngen: Fantasyteckning med Laila Bulduk
18.05 Direkt efter invigningen: barnföreställning med Susanne Lind och Jon Sirén
19.00 ABF:s skrivarklubb
20.00 Författarsamtal med Barbara Voors
21.00 Afghansk kultur genom en ung kvinnas ögon, Azadi Najafi/Svenska Afghanistankommittén i Skaraborg
22.00 Författarsamtal med Kristina Appelqvist
23.30 Flemming Mouritsen avslutar Kulturnatten med en ny ruskig berättelse…

Jag hoppas kunna ta mig in och delta i detta spännande program. 

torsdag 18 november 2010

Önskelista till tomten

Då jag före min födelsedag skrev en bokönskelista får jag nog även ta och skriva en till tomten också. Här kommer det utan inbördes ordning:

Spill: En damroman av Sigrid Combüchen lånad på biblioteket
2666  av Roberto Bolano
Något av Siri Hustvedt tex Vad jag älskade
Corpus delicti av Juli Zeh 
Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg
Utrensningen av Sofi Oksanen Julklapp till mig själv
Cap Esterel av Tanja Langer
Ingen fara av Selma Mahlknecht Vunnen i en bloggtävling hos Breakfast book club
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (eller någon annan utom Norwegian wood eller Kafka på stranden)
Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren av Philip Pullman
Hetta av Ian McEwan
I skuggan av min bror av Uwe Timm
En dag av David Nicholls julklapp till mig själv
Något av Alice Munro, ex Kärlek, vänskap, hat
Svenska Kulter av Anders Fager
Niceville av Kathryn Stockett Julklapp till mig själv
Ilustrado av Miguel Syjuco

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 

Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 

Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktärisering och delas in i direkt och indiretk. 

Direkt karaktärisering - Berättaren eller någon annan karaktär redogör i klartext för en karaktärs egenskaper. Det krävs dock att den som redogör är den mest auktoritiva källan i texten. Den här varianten är vanlig i äldre litteratur. 

Indirekt karaktärisering-  är då motsatsen till direkt karaktärisering. Den består av ett antal indirekta metoder. Man kan väl säga att alla element i en berättelse skulle kunna bidra till läsarens förståelse och beskrivning av en karaktärs inre. Man brukar kalla dessa ledtrådar för karaktärsindikatorer och läsaren måste vara uppmärksam på dem för att kunna dra slutsatser om karaktärens egenskaper. 

Karaktärsindikatorer kan vara av många olika slag. En viktig del är naturligtvis karaktärens egna repliker, både innehållet och formen. En annan kategori är karaktärens handlingar. ett udda beteende kan till exempel tyda på en själslig förvirring. 

Det kan naturligtvis även vara intressant att se på en karaktärs yttre. En karaktär kanske inte är uttalat sjuk, men läsaren förstår det genom en beskrivning av att karaktären är blek, har rödsprängda ögon eller liknande. 

En puritansk analys av karaktärerna innebär att man enbart ser till det som står uttalat i texten och man spekulerar inte i något mer än så. Med de dynamiska karaktärerna kan man å andra sidan gå så långt som att likställa dem med riktiga människor och göra en psykologisk analys. Vi kan få reda på saker som omedvetna önskningar och begär eller förklara dess handlande med en händelse som utspelat sig i barndomen. Detta kallas realistisk analys. 

En utomstående faktor som kan påverka vår analys av en karaktär är miljön. Ett hus tillhörande en mystisk karaktär kan framställas som en dödens boning. Dess fönster ser ut som stirrande ögon och beskrivas som att det liknar dess ägare. 

När vi ändå är inne på miljö, kan vi lika gärna även prata lite om miljöbeskrivning. Miljön kan spela stor eller liten roll, men den finns alltid med på ett eller annat sätt. Miljön kan syfta på en geografisk bestämning, en stad eller en bestämd plats så som på en buss eller i ett kök. Vissa författare skriver om påhittade platser, så som Tolkiens Midgård, medan andra vill ha en autentisk miljö. 

Genom litteraturhistorien kan man se olika perioder där miljön varit av olika vikt. 1700-talets fiktionsprosa innehöll inte mycket miljöbeskrivning, medan romantiken använde naturen som stämningskuliss. Realismen och naturalismen tog ett steg längre och vill ha en så noggrann och korrekt beskrivning av verkligheten. Ni som läst Pappa Goriots inledande kapitel om huset vet nog precis vad som här menas. I den moderna prosan kan man ofta se en storstad som bakgrund till den moderna människans situation. Däremot har miljöbeskrivningen gått något mer från berättarens ansvar till att vi får se den via karaktärers ögon. Kanske kan vi tala om en direkt miljöbeskrivning och en indirekt miljöbeskrivning?

Miljöbeskrivningen kan som sagt vara intressant när man analyserar karaktäriseringen, men kan även ge ledtrådar till tematiken. 

Hemläxa:
1. Tänk på den bok du läser/just läst. Finns det statiska och/eller dynamiska karaktärer? 
2. Kan du ge exempel på direkt och indirekt karaktärisering ur boken du läser/just läst? Finner du några karaktärsindikatorer?
3. Fundera kring karaktärernas yttre i den bok du läser/just läst. Hur beskrivs det? Lite? Mycket? Genom karaktären själv, andra karaktärer, en utomstående berättare?
4. Fundera kring miljöbeskrivningarna i den bok du läser/just läst. Är det rikt beskrivet eller avskalat? Är det realistiska beskrivningar eller kanske något mer diffus? 
5. Vad betyder miljön i den bok du läser/just läst? Framhäver den karaktärerna, stämningen, handlingen?

Nästa avsnitt kommer att handla om Berättare och berättarnivåer.

All info tagen från Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys, en introduktion, Studentlitteratur, 1999


måndag 15 november 2010

Bokträff med Holly Hock

Ni har väl inte missat Holly Hocks fantastiska initiativ till bokträff? Hon har placerat ut böcker i några affärer för shoppare att hitta med en text i där man uppmanas till att träffas och prata om boken.

Då Holly vet att vi bor i samma stad har hon skickat ett exemplar av boken till mig, och jag är inte sen att haka på detta fantastiska projekt! Hoppas nu bara att fler tänker likadant för det vore fantastiskt roligt.



söndag 14 november 2010

Förändringar - Ama Ata Aidoo

Esi är en modern afrikansk kvinna som är utbildad och har en karriär. Hon lever ihop med sin man Oko och deras dotter Ogyaanowa. En dag tycker Esi att hon blivit utsatt för en äktenskaplig våldtäkt och lämnar sin man, något som inte är vanligt i Ghana. Släktingarna blir förfärade men det bryr Esi sig inte om. Visst förtjänar hon bättre?

Esi träffar ganska snabbt Ali som hon förälskar sig i, problemet är bara att han redan har en fru. Men i Ghana är månggifte inte främmande och Esi ger sig in i en situation som inte bara är invecklad utan kanske än mer gammalmodig än den där hon blev utsatt för vad hon tyckte var äktenskaplig våldtäkt? 

I förändringar beskriver Ama Ata Aiddo en kärlekshistoria som till stora delar skulle kunna utspela sig var som helst i världen. Vi möter vanliga äktenskapliga problem, vänskap, förälskelser, skillnader i värderingar mellan generationer och manligt/kvinnligt-problematik. Samtidigt får vi möta en helt annan värld i och med månggifte, muslimska värderingar, spår från kolonisering och en fattig infrastruktur. Vi möter ett modernt Ghana men telefonledningarna fungerar sällan. Vi träffar en framgångsrik man som reser världen runt i sina affärer samtidigt som vi möter Esis vän Opokuya som arbetar för en minimumlön som skjuksköterska samtidigt som hon tar hand om man och fyra barn. 

Ama Ata Aidoo använder genomgående en utomstående berättare som står nära den karaktär som står i fokus. Honanvänder sig även av en del andra knep och roliga inslag. Vi har till exempel läsartilltal:

     På kvällen efter resenärernas andra dag, när Mma
hade varit borta i fyra dagar, gick familjen Kondey och
knackade på dörren hemma hos Al-Hassan
     Var nu snäll och fråga mig inte vilken av Tamales Al-
Hassanfamiljer den här var. Ni vet ju att alla Al-
Hassanfamiljer är mäktiga. Jag vill inte råka illa ut.
Ata Aidoo, Ama, Förändringar - en kärlekshistoria, s. 119 Bokförlaget Tranan 2002

Vi får även se prov på ett intermedialt inslag inspirerat av den dramatiska dialogen:

Aba sa till Ama:

         Syster min, antalet anledningar till att män 
         lämnar sina hustrur för andra kvinnor -
Ama: Eller bara lägger de nya kvinnorna till de 
         gamla...
Aba: - är oändligt.
Ama: Och blir bara ännu fler.
Ata Aidoo, Ama, Förändringar - en kärlekshistoria, s. 188 Bokförlaget Tranan 2002

Det finns även små metatexter, en liten lista mitt i texten som förtydligar eller förklarar vad som just sagts:

För oavsett hur gammal man var eller kände sig
kunde man inte gifta sig utan föräldrarnas vetskap.
Och föräldrarna var:
          fadern som hjälpt modern att bli gravid,
          modern som födde dig
          och alla de som sade sig vara bröder och syst-
          rar till de två
Ata Aidoo, Ama, Förändringar - en kärlekshistoria, s. 245 Bokförlaget Tranan 2002

Ett sista berättarknep värt att nämna är även den en typ av dialog, men vi får enbart ta del av den enes uttalanden då det handlar om ett telefonsatmal:

"Hallå ja ... hallå, ja, ja, ja, det är Ali ... Hej ... ja. Å, det
är klart att jag har saknat dig! Bara fint. Och du då?"
Ata Aidoo, Ama, Förändringar - en kärlekshistoria, s. 253 Bokförlaget Tranan 2002

En trevlig och lättsam bok med flera intressanta berättarnep. Jag skulle gärna sett mer av väninnan Opokuya och lärt känna släktingarna och samhället runt om något mer. 


fredag 12 november 2010

Lyrans tysktips

God morgon!

Missa inte Lyrans tysktips i dubbel bemärkelse. Här hittar ni både tips på tysk litteratur samt en tävling i form av en tipsrad. 

Skynda at delta då tävlingen enbart pågår idag 19/11!

torsdag 11 november 2010

Litteraturvetarskola del 6: "Myter, arketyper, symbol och allegori"

Många författare skriver gärna in en myt i sitt verk för att ge tidlöshet åt sin text. För att göra begreppet myt lite mindre flummigt kan vi definiera det som ursprunglig, anonym berättelse från människans urtid som försöker förklara grundläggande existentiella villkor, motivera riter, kulthandlingar och sociala ordningar. Med det sagt kan vi konstatera att myten kan ge en berättelse tydlighet och visa konsekvenserna av ett visst handlande utan att trovärdigheten eller allmängiltigheten blir lidande. Den kan även ge mer trovärdighet åt en berättelse då läsaren associerar med originalmyten. 

Arketyper är ett begrepp kraftigt inspirerat av den analytiska psykologin. Exempel på arketypiska gestalter är rebell, lantis, brat, förrädare, skurk och hjälte.  Man kan även tala om arketypiska teman så som sökandet, hämnden och resan ner i underjorden. Både arketyp- och mytorienterade analyser kräver en syn på litteraturen som vi sett en del av förut i litteraturskolan, det vill säga att en text är påverkad av alla tidigare texter (läs avsnittet om intertextualitet). 

Som de flesta säkert vet betyder symbol något som representerar något annat och det gäller även inom litteraturvetenskapen.En duva kan representera fred och ett lejon kan betyda mod. Även handlingar och gester kan vara symboliska, en knuten näve kan symbolisera aggression och att höja på armarna innebär att man ger upp. Exemplen ovan är mer eller mindre universella men det finns även författare som skapar symbolik i sina verk, till exempel symboliserar valen i Moby Dick ondska.  trots att symbolik kan vara en viktig del av en tolkning så ska man vara försiktig med övertolkningar. Allt måste inte vara symboliskt. 

En allegori är en berättelse som har dubbla betydelser. Det finns en öppen (manifest på litteraturspråk) mening  och en dold (latent på litteraturspråk) mening. Ett bra exempel är Olof van Dahlins Sagan om hästen där det berättas om en häst och dess olika ägare vilket då är den manifesta berättelsen. Den latenta berättelsen är att hästen är Sverige och ägarna är monarkerna som regerat. Man kunde alltså under hårdcensur få fram en till synes oskyldig saga som egentligen var kritik mot den rådande makten i landet. Allegori behöver inte vara ett dolt budskap, det kan även vara något som gör en berättelse mångbottnad. Ett typiskt exempel på detta är alla barn- och ungdomsböcker som ger de unga en rolig saga medan en vuxen kan ha lika stor glädje av den med en läsning på en annan nivå. 

Hemläxa:
1. Ser du några mytiska influenser iden bok du läser/just läst? Kommer du på några böcker som är starkt influerade av en myt?
2. Fundera på arketyper iden bok du läser/just läst. Ser du några rebeller, lantisar eller typiska skurkar?
3. Hittar du någon symbolik i den bok du läser/just läst?
4. Fundera kring allegorier i den bok du läser/just läst. Kommer du på någon berättelse som är allegorisk så som sagan om hästen? Eller någon bok som kan läsas på flera plan?

Nästa gång kommer det handla om karaktärer.

All info tagen från Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys, en itroduktion, Studentlitteratur, 1999

onsdag 10 november 2010

Lilla litteraturvetarskolan - nu i en snabblänk nära dig

Efter önskemål från läsarna samt logiskt tänkande från min sida har jag nu lagt upp en länk under "boklänkar" i högerspalten där ni får upp alla delar i litteraturvetarskolan. En mer permanent sammanfattning och länkning kommer då skolan är avslutad. 

Och glöm inte bli ett fan av Böckerx3 på Facebook, länk finns til höger under "Kontakt"


tisdag 9 november 2010

litteraturvetarskola del 5: "Intermediala studier"

För att återknyta lite till den förra delen om intertextualitet, så är det inte enbart andra texter som en text kan relatera till utan även andra medier. Det man studerar inom intermediala studier är alltså hur olika medier samverkar, utnyttjar varandras karakteristiska egenskaper eller på annat sätt integrerar. 

En roman kan tematisera teatern som konstform. Händelseförloppet i boken kan utspela sig till exempel på operan. Vidare kan en dans eller en bild beskrivas i ord i en roman, vilket kallas ekfras. Man kan även tala om närhet till teater i romaner där texten liknar en dramatisk dialog. Man kan även tala om att romaner är "filmiserade" eller "musikaliserade". 


Något som är väldigt vanligt i dagens nöjes- och kulturindustri är just filmmediet. Därav kan det ofta vara av intresse att studera hur film blir bok eller hur bok blir film. Det sker ju trots allt en tolkning i själva överföringen. Filmen är både episk och dramatisk. På ett sätt är den mer lik dramat då den visar i stället för berättar. men det finns ett led mellan film och åskådare ungefär så som berättaren leder läsaren. Dessutom är dramat ofta strikt uppbyggt för att underlätta inlärandet för skådespelare och dylikt. En film kan vara mer episk och innehålla betydligt fler scener och liknar då mer epiken. I vilket fall är det som så att alla tre berättar en historia.



Det finns dock en del berättartekniska problem som uppstår när en filmatisering av en roman ska göras. Vi ska se närmare på några.


1. Återgivandet av det inre
Eftersom filmen är optisk måste den hålla sig inom det synligas gränser. I en roman kan man berätta karaktärens tankar medan man i en film får använda sig av andra knep. Klippning, bildkomposition, gestik, mimik, replik, en jagberättare, flash-backs, musik och färg är sådant som filmen kan utnyttja för att komma åt det inre.


2. Återgivandet av det abstrakta
En författare kan på ett fåtal rader få fram till exempel en tidsålders allmänna problematik medan filmen gärna konkretiserar. Hur ofta har vi inte sett en film där man får en inledande text som beskriver hur läget ser ut i ett land under ett krig, eller en jagberättare som poetiskt framför ett känslosamt stycke?


3. Presentation av nödvändiga upplysningar (exposition)
Romanen har inte problem med att framföra upplysningar som svarar på frågor som Vem? Var? När? Vad? medan filmen kan behöva ta omvägar. Ibland löses det med en berättarröst eller en skylt, men oftast visas det genom repliker. Här man vi däremot se en förmån med filmen, den kan på ett ögonblick ge en bild av hur till exempel ett hus ser ut (hur många fönster, färgen på taket, storleken på trädgården, vädret) medan författaren flitigt får plita ner varenda detalj i sin text.

4. Återgivande av handlingsförlopp i referat
Korta handlingsreferat kan vara svåra att återge på film. Tänk er att man ska återge Prousts mening  "Under långa tider gick jag tidigt till sängs" utan att använda sig av replik eller jagberättare. Filmaren får kanske klippa ihop ett flertal scener där karaktären lägger sig tidigt?

5. Återgivande av tidsformer
Det kan vara svårt att på ett bra sett skilja på då, nu och sedan i en film. I romanen kan detta återges enbart med att verbens tempusform ändras medan filmen kanske får använda sig av flash-backs, filter eller svartvit film i kameran, kostymer och så vidare.

Hemläxa:
 1. Funderar kring den roman du läser/just läst. Ser du några tydliga influenser från andra medier? Finns det någon filmisk scen, en dialog som liknar dramat, bilder som beskrivs med ord eller kanske en sångtext?
2. Fundera kring en filmatisering av en roman du läst. Hur har filmen löst de problem som kan uppstå enligt punkterna ovan? Finns det några fördelar som filmediet har som romanen inte har?

I nästa avsnitt kommer vi att gå in på myter och arketyper samt symboler och allegorier.

All info tagen från Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys, en introduktion, Studentlitteratur, 1999


måndag 8 november 2010

Kura Skymning

Ni har väl inte missat Kura Skymning? Det är en del i den nordiska biblioteksveckan som startar just idag. Årets tema är "Det magiska Norden" och programmet på mitt lokala bibliotek ser ut så här:

Måndag 8/11 kl. 19.00. Stadsbiblioteket, Skövde kulturhus.

Uppläsning för vuxna: Poetiska Eddan, Völuspá/Valans spådom och John Ajvide Lindqvist Låt den rätte komma in. 

För små barn: Andri Snaer Magnasons Berättelsen om den blå planeten

För större barn: Lene Kaaberbols Skämmerskans dotter

Hur ser programmet ut där du bor?


söndag 7 november 2010

Bokmässa 2011 - Tyskspråkiga böcker av intresse

Då har även jag kollat igenom en del tyskspråkigt och hittat en hel del av intresse. Dock är det mycket från Tyskland, bara ett fåtal från Österrike och Schweiz.

Uwe Timm - I skuggan av min bror och Upptäckten av currywursten
Selma Mahlknecht - Ingen fara
Tanja Langer - Cap Esterel
Juli Zeh - Corpus Delicti och Fritt fall
Ingo Schulze - Adam och Evelyn och Mobilen : 13 historier på gammalt manér
Ralf Rothmann - Mjölk och kol
Siegfried Lenz - En tyst minut
Tamara Bach - Nuet är nu
Vladimir Kaminer - Ryssdisco
Daniel Kehlmann - Världens mått
W.G. Sebald - Svindel. Känslor
Michael Degen - Alla var inte mördare : en barndom i Berlin
Marcel Beyer - Kaltenburg
Andrea Maria Schenkel - Bunker
Felicitas Hoppe - Pigafetta
Wolfgang Borchert - Utanför dörren
Theodor Fontane - Effi Briest
Thomas Brussig - På den kortare sidan av Sonnenallé
Heinrich Böll - Ungdomens bröd
Max Frisch - Jag föreställer mig : roman
Peter Handke - Don Juan : hans egen berättelse
Ernst Jünger - I stålstormen
Leopold von Sacher-Masoch - Venus i päls
Günter Wallraff - Längtan därnere
Peter Schneider - Parningslekar
Christine Nöstlinger - Flera olika barnböcker   

Så nu får förlagen gärna sända mig recensionsex och folk får gärna ge mig dessa i present. Eller så får jag rota på biblioteket.      

Om icke vetekornet - Ngugi Wa Thiong'o

Från slutet av 1800-talet och fram till början av 1960-talet var Kenya kolonialiserat av britterna. De vita använde sig av urinvånarna för sina kaffeodlingar och indier kom dit för att bygga järnvägar. Men under 50-talet började det hända något.


I Om icke vetekornet får vi möta ett flertal individer som bor i Kenya på 50-talet, både vita och svarta. Undantagstillståndet är upphävt, Partiet, bestående av afrikaner, har tagit över riksdagen och de vita börjar röra sig hem mot England. Men finns det infödda kenyaner som kan ta över makten som de vita byggt upp?


Ramberättelsen i boken utspelar sig inte under lång tid. Vi får möta Mugo som tidigare suttit i olika interneringsläger och blev av med sitt land före undantagstillståndet. Nu vill han enbart leva sitt liv i fred, odla sin lilla shamba och glömma allt som hände under de svåra åren. Han blir ombedd att hålla tal på Uhurufesten till förmån för Partiet och kenyanernas frihet. Vi får möta Gikonyo som är kort mot sin fru Mumbi och vi får möta Karanja som arbetar med att skriva etiketter i ett forskningsbibliotek.


Berättelsen bjuder in oss i många återblickar. Vi får ta del av livet i interneringslägren där man hamnar enbart för att han  försvarade en kvinna som blev torterad i ett dike. Vi får ta del av Partiets uppkomst, hur rebeller blev hängda och torterade och hur de flydde ut i skogen för att kunna fortsätta sin kamp. Vi får även ta del av kärlekshistorien mellan Gikonyo och Mumbi, som utvecklades till ett triangeldrama när Gikonyo kommit hem efter 6 års fångenskap.


Berättarstilen är inte helt enkel att hänga med i. Det är ofta korta meningar och fokalisationen kan hoppa från en karaktär till en annan och från en tid till en annan. Lyssna bara på det här:


Han [Karanja] for upp igen från stolen, som om han satt sig på en knappnål,
men i stället för att titta efter på stolen, sträckte han på halsen och stirrade ut
på - en tom plats, där det brukade stå en Morris. Skulle människan [Herr 
Thompsson] inte komma till arbetet idag? Idag var det svårt att skriva etiketter 
för några böcker. Vad bra att fru Dickinson inte var där i dag. Han gick till 
bokbinderiet för att fördriva tiden tillsammans med dem som arbetade där.
Wa Thiong'o, Ngugi, Om icke vetekornet, s. 160, Corona förlag 1982

Mitt i allt dyker alltså fru Dickinson upp, som inte haft något med handlingen att göra på ett tag utan hon nämndes i ett tidigare kapitel som någon som sällan är på jobbet. Wa Thiong'o har också ett sätt att föra över fokaliseringen på en annan karaktär helt utan att man märker det. Vilket är fantastiskt bra men det är svårt att inte tappa bort sig, speciellt eftersom man inte är van vid de namn och benämningar som finns med i boken. Efter ett par sidors läsning om Karanja och den lite smått tafsige Herr Thompson trodde jag ju naturligtvis att Karanja var en tjej, men när det plötsligt står "han" får jag återvända till början av kapitlet och läsa om. 

Berättelsen är en bra ingång till Kenyas befolknings återtagande av makten i sitt land. Det är inte enbart hyllningar av den svarte mannen, vi får även möta svarta som torterar fångar då den vite mannen sagt att de ska göra så. Vi får möta vänliga som elaka vita och vi stöter på en problematik i hur det ska gå för de svarta, som inte skött sitt land själva på 60 år, vilka ska kunna leda folket och ta över alla "chefs"-jobb? Vi får även möta helt vanliga människor som vill leva helt vanliga liv. Boken har även fått mig att läsa på en del om Kenyas historia vilket i sin tur gett mig en ny erfarenhet av världen och dess historia.

Böckerx3 nu även på Facebook

Ni vet väl att Böckerx3 nu även finns på Facebook? Gå med här för att ta del av de senaste uppdateringarna på bloggen och i bokvärlden.

lördag 6 november 2010

Bokmässa 2011 med bokbloggsambassadörer

Som ni säkert vet hade Karin på enbokcirkelföralla ett bokbloggscafé på bokmässan 2010 i höstas. Det skapade en del uppmärksamhet i bland annat sydsvenskan. 

Nästa års bokmässa kommer helt tas över av en armé av bokbloggare. Ja vi är i alla fall 15 entusiastiska bloggare från hela Sverige som kommer att göra vårt bästa för att hålla bokmässans community levande hela året fram till mässan och förhoppningsvis kommer vi även ha en hel del aktiviteter under själva mässan. Möjligen kanske ett bloggcafé i år igen? Med IRL-bokcirkel, bloggdiskussioner, bloggskola, läsutmaningar osv? 

Då årets tema är tyskspråkig litteratur, tre länder - ett språk, har en del ambassadörer redan börja fundera över läslistor, utmaningar och bokcirklar. (Lyran, enligtO, enbokcirkelföralla, Hellre barfota än boklös, Breakfast Bookclub, Bokmania ). 

JAg rotar därav själv igenom bokyllan och kan inte påstå att jag känner mig uppdaterad inom det tyskspråkiga. Här är vad jag har:

Thomas Mann - Döden i Venedig 
Herman Hesse - Stäppvargen + Siddartha
Elfriede Jelinek - De utestängda + Lust + Pianolärarinnan
Franz Kafka - Processen + Förvandlingen
Herta Müller - Hjärtdjur + Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv + Kungen bugar och dödar
Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
Bertolt Brecht - Mor Courage och hennes barn
Michael Ende - Momo
Johann Wolfgang Goethe - Den unge Werthers lidanden + Faust
Georg Büchner - Woyzeck
Günter Grass - Katt och råtta + Blecktrumman
Bröderna Grimm - olika sagor
Patrick Süskind - Parfymen 


De titlar som är i fet stil är lästa. Hade det inte varit för några tyskspråkiga nobelpristagare hade min lista varit uråldrig, som ni ser. Jag kan nog komma upp med förslag på tyska klassiker att läsa, men jag behöver nog en hel del hjälp med att läsa in mig på författare som kan tänkas och kommer att besöka bokmässan. Nu kör vi!

Enkät i sista stund


Jag hakar på Bokbabbels söndagsenkät från förra veckan, precis i sista stund innan del 2 kommer ut.

1. Favoritbok i barndomen?
Svårt val. Katten i hatten av Dr. Seuss kanske? Tyckte även mycket om en bok med bröderna grimm-berättelser och Barbapappas skola
2. Vad läser du just nu?
Om icke vetekornet av Ngugi WaThiong'o
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga för tillfället.
4. Dålig bokvana?
Köper alla böcker jag kommer över, både nya som begagnade.
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Boken jag läser just nu, samt tre andra afrikanska böcker för Lyrans Jorden runt.
6. Har du en läsplatta?
Nej men har en iPhone
7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Beror på, när jag pluggade litteratur ville jag gärna läsa något lättsamt mellan varven,nu vill jag mer fokusera på en åt gången.
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Jag läser nog något mer och mer fokuserat.
9. Sämsta boken du läst i år?
Varför skulle jag läsa en dålig bok?
10. Bästa boken du läst i år?
Sorgesång för Easterly och Tikkanens Århundradets kärlekssaga
11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Inte tillräckligt ofta
12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Romaner, klassiker, fantasy
13. Kan du läsa på bussen?
Ja om inte åksjukan ställer till det.
14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
På resande fot eller i soffan. på ett café är en bubblare oxå
15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Att man lämnar tillbaka dem i befintligt skick inom en rimlig tid16. Viker du hundöron i dina böcker?
Absolut inte
17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Ännu mer absolut inte.
18. I studierelaterade böcker då?
Absolut!
19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska helt klart. Har även gett mig på engelska, danska, norska och isländska
20. Vad får dig att älska en bok?
story, språket, karaktärerna, berättarstilen.
21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Att boken är bra och att jag kan tala gott om den.
22. Favoritgenre?
hm fantasy/sci-fi kanske
23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
populärvetenskap samt fantasy/sci-fi
24. Favoritbiografi?
Jag gillade Åsa Mobergs Simone och jag
25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jadå, mycket inom psykologi

LinkWithin