Kulturloggen

För att återknyta lite till den förra delen om intertextualitet, så är det inte enbart andra texter som en text kan relatera till utan även andra medier. Det man studerar inom intermediala studier är alltså hur olika medier samverkar, utnyttjar varandras karakteristiska egenskaper eller på annat sätt integrerar. 

En roman kan tematisera teatern som konstform. Händelseförloppet i boken kan utspela sig till exempel på operan. Vidare kan en dans eller en bild beskrivas i ord i en roman, vilket kallas ekfras. Man kan även tala om närhet till teater i romaner där texten liknar en dramatisk dialog. Man kan även tala om att romaner är "filmiserade" eller "musikaliserade". 


Något som är väldigt vanligt i dagens nöjes- och kulturindustri är just filmmediet. Därav kan det ofta vara av intresse att studera hur film blir bok eller hur bok blir film. Det sker ju trots allt en tolkning i själva överföringen. Filmen är både episk och dramatisk. På ett sätt är den mer lik dramat då den visar i stället för berättar. men det finns ett led mellan film och åskådare ungefär så som berättaren leder läsaren. Dessutom är dramat ofta strikt uppbyggt för att underlätta inlärandet för skådespelare och dylikt. En film kan vara mer episk och innehålla betydligt fler scener och liknar då mer epiken. I vilket fall är det som så att alla tre berättar en historia.



Det finns dock en del berättartekniska problem som uppstår när en filmatisering av en roman ska göras. Vi ska se närmare på några.


1. Återgivandet av det inre
Eftersom filmen är optisk måste den hålla sig inom det synligas gränser. I en roman kan man berätta karaktärens tankar medan man i en film får använda sig av andra knep. Klippning, bildkomposition, gestik, mimik, replik, en jagberättare, flash-backs, musik och färg är sådant som filmen kan utnyttja för att komma åt det inre.


2. Återgivandet av det abstrakta
En författare kan på ett fåtal rader få fram till exempel en tidsålders allmänna problematik medan filmen gärna konkretiserar. Hur ofta har vi inte sett en film där man får en inledande text som beskriver hur läget ser ut i ett land under ett krig, eller en jagberättare som poetiskt framför ett känslosamt stycke?


3. Presentation av nödvändiga upplysningar (exposition)
Romanen har inte problem med att framföra upplysningar som svarar på frågor som Vem? Var? När? Vad? medan filmen kan behöva ta omvägar. Ibland löses det med en berättarröst eller en skylt, men oftast visas det genom repliker. Här man vi däremot se en förmån med filmen, den kan på ett ögonblick ge en bild av hur till exempel ett hus ser ut (hur många fönster, färgen på taket, storleken på trädgården, vädret) medan författaren flitigt får plita ner varenda detalj i sin text.

4. Återgivande av handlingsförlopp i referat
Korta handlingsreferat kan vara svåra att återge på film. Tänk er att man ska återge Prousts mening  "Under långa tider gick jag tidigt till sängs" utan att använda sig av replik eller jagberättare. Filmaren får kanske klippa ihop ett flertal scener där karaktären lägger sig tidigt?

5. Återgivande av tidsformer
Det kan vara svårt att på ett bra sett skilja på då, nu och sedan i en film. I romanen kan detta återges enbart med att verbens tempusform ändras medan filmen kanske får använda sig av flash-backs, filter eller svartvit film i kameran, kostymer och så vidare.

Hemläxa:
 1. Funderar kring den roman du läser/just läst. Ser du några tydliga influenser från andra medier? Finns det någon filmisk scen, en dialog som liknar dramat, bilder som beskrivs med ord eller kanske en sångtext?
2. Fundera kring en filmatisering av en roman du läst. Hur har filmen löst de problem som kan uppstå enligt punkterna ovan? Finns det några fördelar som filmediet har som romanen inte har?

I nästa avsnitt kommer vi att gå in på myter och arketyper samt symboler och allegorier.

All info tagen från Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys, en introduktion, Studentlitteratur, 1999