Heidi och Vegard har varit ett par i fjorton år och de har tre barn, Matilde tolv år, Julia åtta år och Klara fem år. Det är första dagen på sommarlovet och de ska åka till sommarstugan för att bada, fiska, byta vindskivor och äta glass. Heidi måste dock göra klart bokslutet så Vegard får åka iväg med tre döttrar själv. När de väl åkt är det inte arbete som Heidi ägnar sig åt, utan hon träffar sin älskare Mikkel.
Det är vardag, det är ångest, det är passion, det är detaljer som sätter fingret på vad det är att vara människa och leva i olika relationer till andra människor. Och det är fantastiskt. man kan tänka sig att sådana här berättelser gjorts om och om igen men Marstein har en så egen stil, en så egen röst, att det känns som att det fyller en lucka som jag inte visste att jag hade. Hon beskriver Heidis längtan efter passionerad närhet på ett sådant sätt att jag inte annat än kan förstå henne och jag kan inte tycka illa om henne. Inte för att det är något fel på Vegard och hans …