Kulturloggen

Historiskt så har man närmat sig det här med kontext lite olika. Man har sett enbart till verket i sig, man har tolkat texter helt utifrån författaren; en text har tillkommit i författarens erfarenheter och tankevärld, alltså måste svaren finnas där och nu ser man mest till läsarens medskapande förmåga. 

Kontext är lite knepigt då det kan innebära två saker. Först kan man tala om att kontext är helheten i förhållande till sina delar, till exempel en novell i en novellsamling är en del av helheten som då är boken. Detta kallas för intern kontext.  Den något mer svårbegripliga betydelsen av kontext, den yttre kontexten, är allt material (erfarenheter av tidigare läsning, värderingar, känslor osv) som läsaren kan plocka fram för att ge texten mening. Processen där detta sker kallas kontextualisering.

Hur ska då detta gå till? Det borde ju finnas minst lika många tolkningar som läsare. Jo man använder sig av så kallade modeller. En grundläggande modell är kommunikationsmodellen där m…

Anna Gavalda har på senare år blivit en favoritförfattare. Jag älskar karaktärerna och miljöerna i såväl Tillsammans är man mindre ensam som Lyckan är en sällsam fågel. Även filmatiseringen av den förstnämnda är en favorit. Hur fungerar då Gavalda i ett mindre format?


En dag till skänks är en liten bok. Den är betydligt mindre än en pocket och innehåller enbart 150 sidor, men det räcker utmärkt för ändamålet.


Två systrar och deras bror med respektive är på väg till ett bröllop. Första delen av boken består av en ramberättelse som då är själva bilfärden men vi får även flera återblickar till barndomen för dessa tre syskon. Det blir komiska berättelser om när systrarna skojar med den något osympatiska svägerskan och tillbakablickar till ännu tidigare händelser i livet. Andra halvan av boken består av en resa som görs enbart av de tre syskonen. De blir ombedda att köpa ris till bröllopet men flyr ut på vägarna för att besöka sin yngste bror som som arbetar som en guide på ett slott. De fy…

Min bästa Cilia har varit i Sydafrika. Som ett stort fan av afrikans litteratur kan jag stolt presentera min souvenirpresent:



Ett fantastiskt handgjort bokmärke i trä med ett utskuret lejon. Det är inte bara snyggt, det luktar fantastiskt. Som träslöjden när man täljde smörknivar.



Tack min vän, jag ska vårda och nyttja det med stor omsorg.

På väg till Stockholm med jobbet. Åker baklänges men hoppas på att få lite läst i min medhavda bok.





- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Sverige

Veckans tematrio hos Lyran handlar om vad vi läser utöver det vanliga skönlitterära. Här kommer mina tre:

1. Jag älskar tidskrifter. Jag kan läsa historietidningar, Filter, Vi Läser, Språktidningen osv från pärm till pärm. Allt från små notiser och bildtexter till långa reportage. Nya tidningar luktar dessutom nästan lika gott som nya böcker.  2. Jag masskonsumerar bokbloggar. Jag älskar alla härligt inlägg om allt från seriösa recensioner till mer lättsamma som inköp av te, muggar eller mysljus. Jag får fantastiska boktips, reportage från bokevents samt massor av intressanta utmaningar via just bokbloggar.  3. En eloge till folket som skriver textremsorna till TV och film. Det är ingen enkel uppgift att korta ner innehållet i talat språk så att man hinner läsa det samtidigt. Nu blir det kanske inte alltid så bra, men jag tycker det är värt att omnämnas. Jag kan bara tala för mig själv men jag talar inte all världens språk och misstänker att flera känner likadant så hur skulle vi kunna t…

När vi läser en text av berättande karaktär skapar vi en väg genom berättelsen, från den första meningen fram till upplösningen. Det som driver oss är vår vilja att veta hur det ska gå. 

När man tolkar ett litterärt verk brukar man tala om dess historia ( berättelsens "vad" tex karaktärer och miljö) och dess text ( berättelsens "hur?" tex berättare och tid). Med hjälp av dessa element väver vi ihop berättelsen som ett mönster, och dessa mönster kallas intrig. 
Sekvensen av händelser i en berättelse kan delas upp i följande schema:
1. Exposition: vägleder läsaren om tid och plats och introducerar karaktärerna.  2. Konflikt: det största hindret för huvudpersonen att nå sitt mål.  3. Stegring: svårigheter i berättelsen som gör att konflikten förlängs och utvecklas. 4. Klimax (peripeti): den punkt i berättelsen där konflikten fokuseras och ingen återvändo finns.  5. Nedåtgående: resultatet av konflikten visar sig i ett nedåtgående förlopp.  6. Dénouement: Lösningen på …

Alex är 7 år gammal och bråkig i skolan. Han blir även slagen och bränd av sina föräldrar.


Karin är Alex lärare som slår larm om misshandeln.

Sophia är karriärskvinnan och advokaten som blir Alex advokat.

Linda är Alex mamma. Hon mår inte riktigt bra.

Utöver dessa fyra karaktärer tillkommer även Alex pappa, en socialarbetare, Sophias pojkvän, en polis m.m. Och nästan alla dessa kommer till tals, det vill säga blir den som berättaren fokuserar på. Rörigt? Ja en aning men inte så farligt.

Bara ett barn är, berättarperspektiven till trots, en ganska seg historia. Från det att Alex blir omhändertagen tills det faktiskt blir lite action i boken är tyvärr större delen av romanen. Man kan tycka att ett så hemskt ämne som barnmisshandel inte kan vara segt eller tråkigt, men faktum är att det är en hel del (Sophias relation till sin morfar, till sin pojkvän, till sin vännina, tills in.....) som kommer emellan och för historien om Alex åt sidan. Det är nästan som om författarinnan velat skriva …

Läste precis en artikel i Vi Läser med rubriken Fenomen Farväl Fiktion där en skolbibliotekarie berättar att ungdomar hellre läser verklighetsbaserat än fiktion. Artikeln går därefter in på att den här trenden även gäller vuxna. Vem orkar med en mans förvandling till skalbagge för att förstå en mänsklig psykos?

Jag hoppas innerligt att detta inte är någon slags objektiv sanning för det allmänna läsandet. Visst lockas även jag av titlar som Min kamp av Knausgård och Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Heberlein men det bästa jag vet med romangenren är just att vad som helst kan hända och att en sak kan betyda något helt annat, jag älskar metaforer! Är folk så tröga att de enbart kan läsa berättelser som spills ut i klartext? Eller är de helt enkelt dokusåpaskadade och vill ha göttigt skvaller? Kom igen folk, skärp till er! Länge leve realismen och mer magisk realism åt folket!

Jag tröstar mig med en kopp kaffe och tanken på att Twilight och Harry Potter sålt i miljoner och det …

Så, vad är en text? Nu för tiden kan det vara det mesta. Inte bara romaner och tidningsartiklar räknas som text utan även filmer och musik. Kan då även bilder och skulpturer vara text? Enligt den amerikanske litteraturvetaren Chatman är definitionen som följer: "Texter är sådana meddelandeformer som normalt kräver att vi konsumerar dem kronologiskt eller temporalt". Alltså att man läser en bok från pärm till pärm eller sätter igång en film och ser på den tills den är slut 90 minuter senare. Ingen kan säga var i en tavla man ska börja kolla, även om en tavla kan vara en berättelse.

Vad finns det då för olika typer av text? Man brukar använda sig av tre olia texttyper: argumenterande (tidningsledare, annonser), beskrivande (beskriva egenskaper) och berättande som vi kommer att hålla oss till här. Vad är det då som kännetecknas en berättande text? Jo något som man brukar kalla dubbel kronologi där man både har en inre och en yttre tid.

Yttre tid: den tid det tar att tillgodogör…

Allt snack om bloggare vs. kritiker har fått mig att längta lite tillbaka till mina litteraturstudiedagar. Jag bläddrar lite smått i mina gamla läroböcker och blir sugen på att läsa om men det känns något meningslöst. Då slog det mig, varför inte ha en liten litteraturvetarskola på bloggen? På så vis tar jag mig tillbaka till mina böcker samtidigt som jag kan dela med mig av det och förhoppningsvis inspirera någon till att läsa med nya synvinklar.



Jag kommer till en början helt att satsa på prosaanalys, då lyrik och dramatik är mindre vanligt förekommande i bokbloggvärlden. Men vem vet, det kanske kommer.


Jag hoppas få upp första delen redan idag, så ni som vill visa kritikerna att bokbloggarna är väl med på banan, häng på!

De senaste dagarna har inlägg gällande bokbloggares svar på kritikernas syn på bloggandet haglat in över oss. Med risk för upprepningar tänker jag inte göra något långt inlägg i debatten, utan det finns flera bra inlägg att läsa till bokbloggarnas försvar:


 Bokmania
Vixxtoria
Enbokcirkelföralla
Lyrans Noblesser


med flera. Jag följer dessa bloggar dagligen och tycker de är bra och håller hög klass.


Så vad tusan ska man tycka om det här? Är bloggarna amatörer och de som skriver på DN:s kultursidor proffs? Det enda jag finner som stödjer den här banala indelningen är väl att kritiker får betalt, bloggare gör detta på sin fritid. Jag skulle hemskt gärna få betalt för att läsa 40 timmar i veckan, men nu har jag ett annat jobb och väljer vad jag läser med någorlunda omsorg. Jag läser ofta tidningarnas recensioner och undrar "Vad tusan är det som gör den här personen mer legitim i bokvärlden än vad jag skulle kunna vara?" Berättelser är inget nytt, de har funnits med oss troligen så l…

Efter att ha läst en hel del om Sara Stridsbergs Darling River i bland annat Vi Läser så blev jag naturligtvis sugen på att läsa den. Men jag bestämde mig för att först och främst läsa Lolita av Vladimir Nabokov som ska ha varit en stor inspirationskälla för Sara. Jag har väntat och väntat på att den ska bli återlämnad på biblioteket, i säkert en månad stod den som "Försenad" och jag gav upp.


Nu går Sara Stridsberg och vinner Vi:s Litteraturpris samt blir nominerad till Augustpriset så läsandet blev helt plötsligt angeläget igen. Jag står fast vid att först läsa Lolita men den är FORTFARANDE försenad på biblioteket, både den inbundna och i pocket. Jag blev därav fantastiskt glad av att hitta den på tradera för ynka 19kr.


Vilket fynd. Däremot måste jag med blandade känslor nu gå in i ett köpstopp, så som många bokbloggare gjort före mig. Främst för att jag ska investera i en systemkamera och känner att jag måste snåla lite, även om kalkylen går mer än bra ihop. Men jag ser det…

Stackars Lyran är tydligen sjuk och eftersöker den här veckan filmtips i temtrion. Oj vad svårt, tänker jag. Det är alldeles för brett. Men så kommer jag på att jag nog tänker tipsa om 3 tjejfilmer, som man enbart kan se när man är hemma själv och är sjuk utan någon man som gnäller.

1. Remember Me
En tjej, vars mamma blir mördar framför ögonen på henne som liten, lever med sin pappa som är polis. En ung man, vars äldre bror tagit sitt liv vilket rört om i familjen, blir osams med hennes pappa och vill hämnas genom att dejta dottern. En inet allt för sliskig kärlekshistoria med många intressanta karaktärer.

2. P.S. I Love You
En kärleksfilm som säkert alla tjejer sett, men väl värd att nämnas, trots att jag inte alls gillar Hillary Swank. Ett kärlekspar som har hela livet framför sig splittras plötsligt av makens plötsliga död. Han har under sin sjukdom skrivit brev och planerat händelser som ska få tjejen att komma vidare i livet.

3. Vad som helst som är baserat på Jane Austen. Behöve…

Då har även jag lyckats läsa något av året nobelpristagare. Mario Vargas Llosa sägs ha skrivit ett 60-tal böcker, så det borde finnas både bra och dåligt, kanske något för alla smaker. Jag ville inte direkt ge mig på de mer kända titlarna som är uppbokade två år framöver på biblioteken, utan jag ville läsa något annat så jag valde just Vem dödade Palomino Molero? från 1986. Det är en rå och grym berättelse redan från första stund. En ung man blir alltså mördad på ett våldsamt sätt. Han har blivit hängd, spetsad, sönderslagen, bränd och testiklarna hängde och dinglade en bit ner på hans lår.

Polisen Lituma ska utreda vem som har dödat pojken, han och hans chef ger sig ut på en rundresa bestående av intervjuer av allt från horor upp till högt uppsatta militärer. Det peruanska samhället på 50-talet skildras genom denna resa, vi får oss en inblick i en manlig machokultur och vi får en känsla av att militären står över lagen (de samarbetar inte med polisen och har egen domstol). Kvinnobild…

Har precis bevittnat senaste avsnittet av Babel på min iPhone i min säng innan jag ens gick upp. Lyx.


Ett av programmets teman var just dystopier, vilket är en genre jag har en förkärlek för. Jag vet inte riktigt varför det är så fascinerande, kan det vara för att fantisera om hur illa människan kan bete sig mot sin omvärld? Eller är det enbart för att förundras över hur författaren lyckats först fantisera ihop den här världen och sedan lyckas knyta ihop det?


Jag börjar genast rota igenom minnet efter vad jag tidigare läst. Kallocain av Karin Boye, William Gibsons Virtual light och Neuromancer, Processen av Kafka osv. Och vad har jag i hyllan som jag inte läst? Jag måste med lite skam i rösten erkänna att jag aldrig läst 1984, vilket mest beror på att som jag förstått det så är den inspirerad av Kallocain, som jag ju läst. Och ner jag nu skriver detta i klartext så känner jag att det är en korkad anledning och att jag borde läsa den på en gång. Eller i alla fall snart. Jag har även Ra…

När nobelpriset annonserades för drygt en vecka sedan lyckades jag klicka hem en bok av pristagare inom loppet av en minut. Dock glömde jag visst trycka på "bekräfta" så beställningen var inte klar förrän 45 min senare och boken tog slut. Nu har jag dessutom fått mail om att boken inte ens kommer att tryckas i pocketformat och den blev struken ur min beställning. 
Jag fick dock ett bokpaket idag eftersom jag hade lite pocketar, bland annat Hungerspelen, i inkorgen så jag får väl nöja mig med det.

I Paris finare kvarter finns det en portvakterska som heter Renée. Utåt försöker hon verka så portvaktiskt som möjligt men under ytan älskar hon konst och kultur. Hon har levt ensam med katten Leo sedan maken gick bort för 15 år sedan. I fastigheten där Renée arbetar bor bland annat familjen Josse. Yngsta barnet Paloma känner sig ensam och har inte alls samma intressen som sina jämnåriga utan hon gillar djupa tankar och världsåskådning. Hon känner sig så felplacerad att hon bestämt sig för att ta sitt liv på sin 13-års dag.

En dag dör en av hyresgästerna och japanen Ozu flyttar in. Han blir nyfiken på Renée då han tror att det finns mer bakom portvakterskefasaden och han talar japanska med Paloma som genast finner en gelike först i Ozu men sedan även i Renée. Portvakterskan kommer ut ur sitt skal och den själmordsbenägna flickan börjar se nytt ljus i livet. 
Här höll jag faktiskt på att bli mäkta besviken på boken, jag tyckte den var mycket mer intressant när alla var miserabla. Och för…

Som jag skrev igår blev jag fotad och intervjuad gällande årets nobelpristagare Mario Vargas Llosa. Här är resultatet på första sidan:



En något längre intervju finns inne i tidningen.

Äntligen är det över. Hörde som vanligt inte vad Englund sa så fick vänta på att Aftonbladet uppdaterade din sida. Klickade hem en titel på adlibris och kutade till biblioteket.

Där möts jag av champange och lokaltidningen. De väntade naturligtvis på att någon skulle komma och låna, givetvis var det jag så fick bli intervjuad och fotad. De som bor i Skövde ned omnejd får spana efter mig u SLA i morgon.

Jag fick med mig två titlar till slut:



Det ska bli fantastiskt roligt att läsa. Missa nu inte Babel ikväll som utlovat specialprogram om just årets pristagare.

Ja i morgon är det dags, litteraturvetarnas julafton, annonserandet av årets Nobelpristagare i litteratur. 

Jag har inte en enda gång lyckats läsa något av pristagarna före tillkännagivandet. Det närmaste jag kommit är att jag kände till filmen Pianisten som baserats på Jelineks bok med samma namn. Jag har läst fler nobelpristagare än jag trott (som jag skrev om här) men den dag jag läst en pristagare före utnämnandet kan jag kryssa av en stor post på min litteraturgörarlista. 
Så hur ser spekulationerna ut? De som låg högt i början, de som alltid är aktuella i nobelprissnacket, har åkt ner på listan och några uppstickare har dykt upp. En av dessa är kenyanen Ngugi Wa Thiong'o som jag genast sprang och lånade på biblioteket. Jag skulle inte bli besviken om han vann men ser det mest som ett trevligt boktips. En annan uppstickare är amerikanen Cormac McCarthy, men han känns inte aktuell. Som jag tidigare skrivit så lär det ju bli någon okänd, men jag skulle bli otroligt glad om det vo…

1. Den unge Werthers lidanden av Goethe. En fantastisk berättelse skriven på 1700-talet som håller än idag. Handlar om en ung mans olyckliga kärlekshistoria. 
2. Gunnlaug Ormtungas saga som är en av de mer kända isländska sagorna nedskriven på 1200-talet. En rå berättelse om ett triangeldrama mellan två män och en kvinna. Många har senare inspirerats av den isländska sagan, däribland Tolkien.
3. Jonathan Strange och Mr. Norrell av Susanna Clarke. Nu blev det visst två män i en titel, men den är fantastisk. En gigantisk tegelsten innehållande magiker, kärlek och den är skriven med en dokumentär berättarstil så det finns fotnoter gällande källor och anekdoter vilket är otroligt kul. Den står högt upp på min omläsningslista.

Då var det åter dags för författarbesök i lilla Skövde och temat för kvällen var tradition. Först ut var Jila Mossaed:





Hon kommer från Iran och läste upp dikter som handlade om sorgliga och hemska saker från hennes tradition, men även om roliga saker som varför hon aldrig kan lära sig att uttala bokstaven ö. Tänkvärt om livet u exil, och framförallt att skriva på ett språk som inte är ens eget.

Näst på tur var Märta Tikkanen:





Denna fantastiska människa! Hon berättar om sin senaste bok, Emma & Uno, som hon själv kallar en dokumentär roman. Hon samlade ihop allt material hon fick tag på och fyllde i vissa luckor och hon berättar ingående om både arbetet samt om berättelsen. Det är svårt att inte leva sig in i hennes facinerande och pålästa berättelse. Bibliotekarien annonserar efter frågestunden att hon har nio ex av boken och jag rusar fram för att ställa mig som tvåa i signeringskön. Hon blir intresserad av mitt ovanliga namn och jag berättar att jag är isländsk och att farfars …

Vad passar bättre som sällskap till Igelkottens elegans än en liten gosig katt?



För er som inte läst den så finns det en del katter i berättelsen. Mer om det i kommande recension.

Dagens signering är den som ledde till att en av mina nu levande svenska favoritförfattare kallade mig för originell:





"TILL METTA! John Ajvide Lindqvist"

Eftersom jag redan äger alla hans böcker tog jag enbart med omslaget till den senaste Lilla stjärna och fick en signatur på ena fliken. När jag tryckte fram omslaget till honom mitt bland alla viftande armar så blev han först förvirrad och visste inte vart han skulle skriva, men när han var klar blev han nöjd med den udda prestationen. Han tyckte det var originellt!




Det är för övrigt den ende författaren som jag lyckades se två gånger på mässan. Han dök även upp u värmlandsmontern där han skojade om sin trolleri- och ståuppkarriär.

Om jag nu fyllt i en pre-Bokmässa enkät så får det väl även bli en post-Bokmässa enkät:
Årets seminarium: Då jag enbart var där en dag och inte hade nåt seminariekort så såg jag inte ett enda. Men människorna som strömmade ut ur seminariesalarna såg ju glada ut så kanske nästa år. 
Årets pryl:Svårt att välja, men visitkorten från andra bloggare och signerade böcker står högt upp på listan. 
Årets fynd: Aftonland av Lagerqvist för ynka 15 kr
Årets räkmacka: Det enda jag åt på mässan var en kall och torr hamburgare. Usch. 
Årets miss: Jag missade nog det mesta, flera montrar ochförfattare. Men tråkigast kanske var de bokbloggare jag inte hann träffa. 
Årets mest irriterande: Att det spöregnade på vägen till mässan så jag först såg ut som en dränkt katt och sedan som ett troll. 
Årets roligaste:Att jag över huvud taget tog mg till mässan, det bestämdes en vecka innan.
Årets outfit: Zombie-tishe, svart kjol, svart kofta och svarta stövlar. 
Årets läsning: Läste en del ur Petina Gappahs novellsamli…