Kulturloggen

Jag är ledsen Johan Hilton för att jag stalkar dig, det är verkligen inte planerat alls. Jag har hängt mycket i DN:s monter som haft fantastiskt program (och gratis kaffe)
Skriv nåt kul då ditt jävla svin! Hör Nanna Johansson en röst säga i sitt huvud men hon har nog aldrig fått set uppmaningen från någon annan. Johannes Klenell är den som skrivit rubriken och kommer frpn Galago. Sara Granér känner av ett begär om att vara rolig och tyckte det car skönt att skriva annat.
När inser man att man är så rolig att man jan leva på det? Sara tänker att hennes böcker ska vara kul, bra eller fint ekler alla tre. Utan nåt av dessa blir det dåligt, men hon går inte inför att bara göra nåt roligt. Humor är svårt för det är så svårt att veta vad som är kul. Är det kul så är det. Nanna har just gjort en rolig bok ned sig själv som jury för vad som är roligt så hon håller inte helt med. Men hon skriver inte envart roligt.
Jobbar man tematiskt när man gör seriealbum? Sara gör inte det jättemycket, ho…

En biografi om Hjalmar Söderberg, en scifibok och en bilderbok om älvor. Kan de ha något gemensamt? Ja, alla skildrar Stockholm.
Stockholm som gestalt i litteraturen ska det nu handla om. Jesper Högström, som skrivit biografin, är från Skåne och kommer alltid vara skpning. Han staden Stockholm utifrånich ser en fördel i det.  Mårten Sandén är förvisso född i Stockholm men bodde i södra Sverige i många år. Han har dock alltid haft Stockholm med sig och känner nu att han flyttat hem. Henrik Fexeus ör från Örebro, ganska mära den stora staden, men ändå för långt bort för att bli annat än mytisk.
Söderberg, Strindberg och Fogelström ör alla stora Stockholmsskildrare. Enligt Högström önskade Hjalmar Söderberg skildra Stockholm så som de stora stadsskildrarna skrivit om Paris, Köpenhamn osv. Även om Söderberg skildrar Stockholm väldigt realistisk så är det ändå en litterär gestaltning.
Hur är man nyskapande i en Stockholmsskildring idag? Sandén är nyfiken på det hemliga Stockholm, han går …

Celia B Dackenberg har just gett ut boken Kulturkoftor och har varit involverad i tidningen Hemslöjd.
Vad är en kulturkofta? Helt oförskämt är det lite nedvärderande men vad vore kulturen utan dessa människor? Det är de som går på teater och konserter.
Koftan är ett fantastiskt plagg. Celia älskar koftor och bilder på koftor. Hon vill genast veta historien bakom och hur koftan är gjord. Hon har hittat inspiration i allt från miss Marple till Kurt Cobain. Hon har studerat foton i låsta rum och experimenterat med färg, form och mycket ull. Hon har läst på om tama björnar och om polarexpeditioner.
Boken är fantastiskt fin, den blandar historia och stickbeskrivningar på ett enastående sätt. Celia har dessutom släpat med alla tröjor ur boken, vilket säkerhetsvakterna på mässan tyckte var ganska märkligt men sticknördarna är i extas över att få se och peta såklart.

Charlie Eriksson har skrivit sin livsberättelse i boken Aldrig ensam där han vill synliggöra psykisk ohälsa. Charlie har själv levt med höga krav på sig själv och depression. Han hade egentligen ett perfekt liv med sport, bra betyg i skolan, goda vänner och familj men allt kan rämna när som helst. Alla kan drabbas.
Charlie bestämde sig för att berätta efter flera självmordsförsök. Få bort alla lögner och själv förstå vad som händer. Han startade sidan Aldrig ensam och la ut sina texter och insåg vilket behov det fanns av att läsa ochvorata om detta. Han vilke ge andra som känpar någon och något att relatera till.
De som är svårast att nå ut till är killar och män, de som inte vill prata känslor. De som har en hård yta. Charlsie tror tyvärr att väldigt många har en hård fasad men sitter hemma själva med sitt mörker. Han kommer fortsätta känpa för att få ut information och nå ut till människor som är ensamma i sin sjukdom.

Bodil Jönsson har råkat skriva en bok om tid som från början bara handakde formen. Hon skulle skriva 100 frågir och svar om just tid.
Tid har alltid varit intresserad av tid, när hon var fyra år trodde hon att människor hade årsringar precis som träd. Nu vid 75 årsringar vet hon bättre men hon tycker ändå det är en fin bild.
 Det värsta som finns är att leva i nuet, för det har alltid passerat. Varför går man upp på morgonen? För man vill något, för livet går framåt. Tid är naturens fantastiska sätt att hindra allt på en gång. Vi har mått, vi ser hur låbga vi är, men vi har inga naturliga sätt att se tid. Varför har vi historiskt varit så intresserade av att tämja tiden? Antagligen för att ha kontroll.
Före och efter, säger Bodil och tappar en papmugg på golvet. Det är inte så svårt, men vi behöver mer soecifikt än så. Hur länge är före och efter? Är det skillnad på bakåttankar och eftertankar? Hur svarar man på barns frågor om hur många straxar som är en stund?
Tiden bryr sig inte o…

Tre kulturpersoner, tre norrlänningar. Tre personer som brinner för landsbygden.
Mats Jonsson menar att städer i Sverige är mer kopplade till städer i världen än Sverige som nationalstat. Som stad har man brutit ett kontrakt man har med Sverige och glömt bort landsbygden. Po Tidholm tänker att det faktiskt ändå är den del av landet som är störst och anser att städerna behöver landsbygden. Städer tar resurser från landsbygden både i form av varor och invånare. Sara Parkman menar att den klyfta som framstått är av samma mekanism som kolonialismen.

Två spänningsförfattare med väldigt olika bakgrund. Christoffer Carlsson är kriminolog och Jonas Bonnier är en avhoppate från Bonnierkoncernen. Jonas har skrivit många böcker som blivit refuserade men nu har han skrivit en spänningsroman om det soektakulära helikopterrånet för några år sedan. Christoffer tänker att det finns inga perfekta brott men man kan komma jävligt nära med kite tur. Ja säger Jonas, att komma undan med rån av 39 miljoner som så försvinner trots att de grips är hyfsat nära. De rånare han intervjuat har en märkligt pragmatisk syn på sitt yrke, de åker in och ut ur fängelse men rycker medt på axlarna åt det.
Varför ville rånarna prata med Jonas? Han menar att rån är det finaste man kan göra på den kriminella banan, och ett såhär spektakulärt berömt rån skryter man gärna om.  Det är svårt att glömma helikopterrånet. En liga stjäl en helikopter, tar sig till en värdedepå och stjäl 39 miljoner och glider iväg i helikoptern omringsde av blåljus. Helt klart en poliskår …

Färgglad hawaiiskjorta och ormskinnskor, det är ingen hejd på hur skön den skotska decksrdrottningen Val McDermid är.
Serien om Carol Jordan och Tony Hill är uppe i til böcker men när Val började skriva om dessa karaktärer var tanken inte att det skulle bli en serie, till exempel hade hon nog använt en verklig stad om hon visste att det skulle bli fler. Den senaste boken i serien som finns på svenska, Det svarta nätet, är nummer nio i ordningen och gandlar om troll på nätet. Framför allt om kvinnor som blir trollade ich trakasserade på internet. Det är män som trollar, Val funderar på om det kan handla om att män förr tillverkade saker och hade mer fysisk mening i världen men understryker att det så klart inte på något vis är en ursäkt.
Jag har själv inte läst något sv Val McDermid och jag är inte särdeles imponerad av deckarserier över huvudtaget men det är intressant att höra hur dessa böcker blir till. Karaktärer som utvecklas, karaktärers relationer som förändras och hur polistea…

När de seminarier man kryssat för blir inställda får man omgruppera och se på annat. Det kan ofta leda till de bästa stunderna på mässan. Plötsligt sitter jag på ett lättsamt samtal mellan Gunilla Brodrej och konstnären Lars Lerin om Carl Larsson. Ett mysigt samtal om konstnärsskapet och likheter mellan dessa två konstnärer.

Det märks tydligt att John Ajvide Lindqvist inte bara är en författare utan öven en entertainer. När jag smyger fram för att ta en bild sträcker han upp armarna och säger att man ju måste bjuda på sig själv.
Ajvide Lindqvist är aktuell med en bok som är tredje delen i en serie som inleddes med Himmelstrand om människor som finner sig strandade i en apokalytisk värld. Han säger själv att han är mer en bildperson eller ordperson, han ser saker han vill berätta som en serie bilder, en samling tavlor som han är rädd för, och har ibland svårt att få ut det i ord. Han vill förvara dessa fantastiskt dyrbara tavlor i ett hus. Och skydda dem från...eh..hagel...!
Kanske är det dessa tavlor i hans huvud dom gör att hans skräck är så bra? Så påtaglig?
Den realistiska ramen måste vara otroligt realistisk i just skräck för att läsaren ska tro på det övernaturliga elementet menar moderator Yukiko Duke och författaten håller med. Skräck är fasa och rädsla, något som sipprar in i vår verklighet. Vamp…

Det irländska temat fortsätter med Sara Baume, Sally Rooney och Rob Doyle som inleder med en varsin uppläsning ur sina romaner. Baume från A line made by walking, Rooney ur Samtal med vänner och Doyle läser ur en bok han skriver på just nu. Det är ännu bara Rooney som finns översatt till svenska. Samtliga är unga och nya men väl emottagna författare.
Baume förklarar att hennes senaste bok refererar till många konstverk men titeln A line made by walking valdes just för att den passar så väl på det repetitiva i romanen. Rooney bok är dominerad av dialog och handlar mycket om vänskap, texten är väldigt rakt på, så därav passar titeln Samtal med vänner perfekt. Hon använder mail och sms då det är en stor del av den moderna kommunikationen. Doyle stal sin titel Here are the young men från Joy Division och tyckte att det var coolt, till han insåg att det fanns en fotobok om kriget i Afghanistan med samma namn. This is the ritual betyder mest inget alls men han gillar titlar.
Hur relaterar …

Hur är det att vara man idag? Måste man kunna ta en smäll och gå vidare? Är det okej med känslor?
Johan Ehn har skrivit en delvis biografisk bok, Down under, om en pojke som blir utslängd av sin familj för att han är homosexuell. Han valde att skriva den dels för att få berättelsen ur sig, dels för att kanske kunna hjälpa andra.
Hanpus Nessvold har skrivit en personlig berättelse om mansrollen, Ta det som en man, som är en hunoristisk skildring av vad han själv varit med om gällade sex och vänskap. Den är som en käftsmäll och en kram på en och samma gång.
Män ska hålla på med sport och inte prata om känslor, något annat är inte en riktig man. De har ju något av en tjej i sig. Mäns våld mot homosexuella män har ingen hejd, det är enligt dem inte okej att inte vara en stereotyp man, man är då mindre värd som människa. Jag antar att det är samma män som ratar fotboll när den spelas av tjejer och kallar en för ”lilla gumman”.

Något försenat kliver Joao Pauolo Cuenca in i seminariet. Hans enda bok på svenska Kroppsligheten handlar om en manlig berättare som letar efter något som är verkligt, försöker komma på hur man vet vem någon är nör man knappt vet vem man själv är. Den handlar mycket om identitet. Även strukturen av romanen förstärker detta osäkra leverne, man är som en flyga på väggen, det man som läsare ser ändras utifrån hur, när och var man ser det. Kapitlen är dessutom numrerade efter primtal. Det hänger så klart ihop med den fragmentariska möjligheren att se världen, kapitel fyra till exempel får läsaren helt enkelt skriva själv, i huvudet.
Samtidigt är boken en mörk skildring av Rio de Janeiro, den skildrar staden som en väldigt isolerad stad, med instängda människor. Cuenca har själv bott i Cooacabana, han minns att hans vy från fönstret var en vägg, den initiala inspirationen till att skriva den här romanen.
Boken innehåller många sexscener, men sexet blir mer som ett straff. Det påminner näs…

Ola Larsmo hävdar att vi är inne i en ny irländsk våg av författare, Sara Baume, Eimear McBride och Mike McCormack är nog beredda att hålla med.
McBride skriver om familjeförhållanden och sjukdom, men det säger inte mycket om hennes romaner, A girl is a half formed thing är väldigt speciell till stilen sett. Arvet deån Joyce och Beckett är rungande starkt. Hon ville själv nyttja modernismens metoder som kvinna och för att skriva om en kvinna. Hon tycker att det får ställas krav på läsarens soråkflrståelse, de är ändå läsare och inte TV-tittare.
McCormack har skrivit en spökhistoria och Larsmo undrar varför de valt att avslöja slutet redan på bokens omslag. McCormack svarar att alla fattar väl att han är död! Så om alla redan vet det så blir det inget billigt avslöhabde på slutet utan det intressanta är hur berättelsen tar sig dit. Återigen lägger författaren en hel del ansvar hos läsaren och har ett förtroende för denne. I sin tidigre riman Notes on a coma gar han inte mindre än sju …

Jennifer Niven älskar att läsa böcker med två parallella författare och därför har hon själv använt sig av det. Hon tycker att det är enklare att skriva en pojke som berättarperspektiv. Johanna Lindbäck håller med, hon tycker även att man får mycket gratis med två berättare. Vissa saker upplever båda och vissa saker upplever enbart en part.
För Niven är det svåraste med två berättare att särskilja deras unika deras unika röster. Hon använde bland annat olika playlists att lyssna på när hon skrev de olika personerna. Lindbäck är ingen musikperson så hon skapar inte listor med låtar men hon tycker det är oerhört svårt att hitta rösterna. Hon tycker även att det är utmanande att hitta en balans mellan de två berättarrösterna, så att inte någon av dem blir mer huvudkaraktär än den andre.
Niven hittade inspiration till sin berättelse om en ansiktsblind karaktär i en kusin somhar just den åkomman. Hon intresserade sig för hur man ser världen som ansiktsblind och ville skriva om det.
Är det…

För Katarina Genar var det Agnes Cecilia av Maria Gripe som var ingången till skräckberättelser. För Lena Ollmark var det lite oväntat Törnrosa som var den första stora skräckupplevelsen. En bild på en ond ande i Tusen och en natt skrämde livet ut Lena Arro, litterärt var det Fru Skräck som var den första stora upplevelsen.
Blir man modig av att läsa skräck? Ja, Genar menar att man måste möta sin egen skräck när man läset spökhistorier samtidigt som man blir ett med huvudpersonen och måste möta även dennes. Ollmark berättar gärna spökhistorier, om man själv är den som berättar har man makt över historien, det blir en positiv skräck. Arro håller med, hon skulle nog inte våga läsa sina egna betättelser.
Genar har gärna ensamhet och utsatthet som tema i sina berättelser. Det är något av ett krav för att man ska upptäcka det ockulta. Helena Dahlgren menar att de varelser som man möter i skräcken oftas bara är själar som vill hitta hem, Arro har gestaltat detta bland annat genom strandgas…

Sara Pinborough har gett ut cirka 20 böcker sedan debuten 2004, den senaste är Behind her eyes
Peter Newman kom ut med din debut, första delen i en fantasytrilogi, 2015.
Anna Stephens har enbart gett it en bok, fantasyboken Godblind.
Tre författare i tre olika faser i karriären diskuterar bokhandelns betydelse för karriären.
Författarna är ense om att både thriller- och fantasygenren idag kräver att man skriver en serie. Böckerna blir nästan mer kända för dess karaktärer än dess författare, man refererar till ”den nya Johan Falk-boken” eller dylikt.
För att kunna bli ett varumärke som författare måste man vara en ajtiv läsare menar Anna Stephens. Man behöver också omge sig med folk man litar på och vars åsikt man respekterar när det kommer till att läsa ens alster. Att ha en ra agent som söger vart man ska gå och vem man ska prata med är också viktigt numera.
Hur hittar läsare ens böcker i dessa enorma bokhandlar? Undrar Peter Newman. Sociala medier är otroligt viktiga numer, med twe…

På 1390-talet fick Kalmar fick nog och bestämde sig för att jaga sjörövare. Preussen likaså. De tyska och den svenska antipiratbyråerna möts på havet, tyskarna tar Kalmars flotta tillfånga och dränker dem vilket gör Kalmarunionen vansinnig och ställer till med en enormrättsprocess.
Detta är något av det mest actionfyllda inom tidig svensk historia men nämns inte i våra historieböcker så Dick Harrison skriver således en bok om Kalmar.
Detta handlar inte om det Kalmar vi känner idag utan staden är flyttad. Däremot finns gamla Kalmar kvar, likt Pompeji finns det där. För bara 5-6 år sedan hittade man en helt ny stad tack vare att Kalmar slott ville ha nymoderniteten fjärrvärme nergrävd, man hittar då en ännu äldre stad där man senare flyttade Kalmar till.
Vad är detta ens? Harrison menar att detta fynd är oerhört viktigt för vår historia, för informationen om hur Sverige vuxit fram. Vi har råkat på en riktigt smaskig historisk gåta.
Med enorm entusiasm skådespelar Dick Harrison fram det…

Lars Lönnroth har nyligen utkommit med en bok om den germanska traditionen inom litteratur. Han tyckte inte att det fanns mågon ordentlig handbok för detta, i alla fall inte på dvenska. Dessutom är det som finns lite föråldrat och inte korrekt. Han vill även beröva nazisterna all cred de fått för detta tidigare.
Givetvis finns fortfarande hjältar och deras berättelser men det finns väldigt mycket mer. Germanerna var trogna och dog gärna för sin sak men det fanns även de som gjorde uppror mot sina hövdingar. Det är inte bara midiga män heller utan Lars vill även framhäva de starka kvinnorna i den germanska traditionen. Valkyrian är ett sådant exempel och det finns många exempel i den isländska sagolitteraturen.
Det finns flera felaktigheter om germansk tradition, det var inte Sverige som startade den som vissa påstod och det finns inget antisemitiskt som vissa påstod pga nazisterna. Lars menar att den germanska traditionen fått ett rejält uppsving tack vare fantasygenren, till exempel…

Lisa Bjärbo tänker nu ha kul i 45 minuter med humorduon Ted Forsström och Kaj Korkea-aho och en del i en annan humorduo, Åsa Asptjärn.
Den manliga, finlandssvenska duon har skrivit en mailroman, en romig roman om två fjortonåringar som mailväxlar då den ene av dem flyttar utomlands. Hur är humorn igen? Ted vill gärna kalla den hysterisk för det händer väldigt mycket hela tiden. Kaj tycker också att de tillhör de där tonåriga pojkarna som i te gärna pratar om känslor utan gärna uttrycker sarkastiskt.
Åsa har skrivit om Emanuel som är något av en antihjälte och inte så populär och hans vän Tore kanske är orsaken. Emanuel börjar imgås med annat folk men fortsätter vara en underdog.
Ted och Kaj har inspirerats av Berts dagbok, de kände väl igen sig då Kaj stammade och Ted gick i hemmasydda kläder. De sammanfattar perioden som en slags vilda västern. Om inte Berts dagbok funnits hade inte heller Zoo funnits, som duons bok heter.
Åsa är något för gammal för Bert tycker hon men har bland an…