Kulturloggen

Det är 1860-tal och platsen är det viktorianska England. Charles är trolovad med Ernestina men han dras ändå till den sorgsna Sarah, den franske löjtnantens kvinna. Eftersom hon gett sig åt en gift fransk man och tänker vänta på att han kommer tillbaka och gifter sig med henne så är inga män intresserade av henne, hon ses snarare som lite galen. Men Charles kan inte riktigt stå emot henne. 

Det här är en enormt lång roman, en riktig tegelsten, och den är långsam. Jag tycker om språket och miljöbeskrivningarna är fantastiska. Dock händer det inte så himla mycket. Det pratas mycket om fossiler och det dyker upp flera karaktärer vars öden skildras in i minsta detalj och kanske är det lite väl segt? Och berättelsen om Charles och Sarah är väl lite smått banal, men jag gillar den ändå. 
Den här romanen är inte skriven när den utspelas utan den utkom i slutet av 1960-talet och en intressant del av romanen är just att berättaren kastar en blick in i framtiden och jämför berättelsens nu med …

Jake Epping är en ganska så vanlig man. Han är frånskild och arbetar som High School-lärare. Han lever ett ganska så normalt liv, tills den dagen han kliver från år 2011 rakt in i år 1958. I Maine finns nämligen en dörr/port/lucka som leder tillbaka i tiden, men bara till ett visst datum. Med andra ord kan Jake inte välja själv vilken tidpunkt han vill resa tillbaka till. Om man skall förändra en stor händelse som påverkat historien, och utgångspunkten är 1958 - då känns det ganska logiskt att man vill förhindra mordet på JFK. Vilket är precis vad Jake ämnar göra.

Ja, vad ska man säga? King har gjort det igen - skrivit ett mästerverk. En bok som inte släpper taget ens när det gått flera veckor sedan jag slagit ihop den och ställt undan den i bokhyllan.
Först och främst måste jag lovorda det faktum att King inte tar några genvägar. Det är ju inte en helt oproblematisk grej att tänka sig att resa bakåt i tiden och förändra historien. Vad får detta för konsekvenser för framtiden? Även om m…

Tre norska pojkar blir faderslösa och får av en lycklig slump chansen att studera i Tyskland till att bli ingenjörer. I utbyte ska de återvända till Norge för att bygga den stora järnvägen mellan Bergen och Kristiania. I början av 1900-talet är de alla tre utexaminerade men det är bara Lauritz som återvänder till Norge. Oscars hjärta krossades så han flydde till Tyska Östafrika och Sören rymde till London med en manlig vän.
Det här är den första bok jag läst av Guillou, säga vad man vill om honom, men han kan berätta en historia. Det kan ibland vara något väl ingående beskrivningar av sprängteknik och jakt men det fungerar. Jag blir onekligen intresserad av hur man bygger broar och kommer att tänka på det nästa gång jag åker tåg. Han varvar det kalla karga klimatet i Norge, där Lauritz åker skidor, fryser och bygger broar, med det heta och exotiska Afrika, där Oscar jagar lejon, blir vän med infödingar och ja bygger broar. De två brödernas berättelser varvas i vart annat kapitel men b…

Amy Harper Bellafonte is six years old and her mother thinks she's the most important person in the whole world. She is. Anthony Carter doesn't think he could ever be in a worse place than Death Row. He's wrong. FBI agent Brad Wolgast thinks something beyond imagination is coming. It is.
Ja en hel del av er har redan gissat rätt, jag har börjat läsa boken som självaste Stephen King tycker är "enthralling". jag har slutligen börjat läsa Justin Cronins The Passage.
Jag har dock något delade känslor inför att läsa en bok på 960 sidor, har nu bara 900 sidor kvar. Jag läser den samtidigt som jag läser en annan bok, och det kanske är det man måste göra? Och varför har jag inte läst den än? Jag förhandsbeställde den när den engelska pocketen kom redan en månad i förväg, men ja, det är längden som avskräcker men nu är jag igång!
Så om ni undrar om jag dött eller slutat blogga så är svaret troligen "Nej, jag läser fortfarande The Passage".

Äntligen! Jag har efter två månader läst sista sidan i Murakamis nyckelfågelbok. Jag tycker om den och den är inte svår att läsa, den har bara hamnat i skymundan för måsteläsningen. 

Den händer egentligen inte så mycket i boken, samtidigt som det händer massor. Toru Okada lever i Tokyo och hans katt är försvunnen. Sedan försvinner även hans fru. Han möter en mängd konstiga karaktärer så som folk som tagit namn från medelhavsöar eller kryddor. Han sitter på tunnelbanan och stirrar på folk, sitter i en brunn, läser brev, besöker kaféer och en hel del annat. Mellan varven kommer även historiska skildringar från andra världskriget och det japansk-inesiska kriget som berör. Folk blir flådda och zoodjur mördas. 
Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker så mycket om Murakamis böcker. Kanske är det hans sätt att få småsaker att verka viktiga, kanske är det de otroligt konstiga saker som händer, kanske är det de grymma scenerna från kriget eller kanske en kombination av allt. Det …

Undertiteln "En historia från ett sjunket land" är en klockren sammanfattning på vad den här boken handlar om. Den utspelar sig i stadsdelen Tornet på åttiotalet i den östtyska staden Dresden. Den har ett rikt persongalleri med flera familjer bestående av flera karaktärer. Och det är ingående samt detaljerat, eller som baksidestexten beskriver det: "Tellkamp kan konsten att iaktta noggrant". Den är drygt 960 sidor lång och otroligt långsam, på et tbra sätt.  

De ingående beskrivningarna av den förfallna tyska staden ger mig en känsla av att jag är tillbaka i Pappa Goriot av Balzac där husfasader tillägnas långa och ingående beskrivningar. Tellkamp varvar dock dessa långsamma beskrivningar med väldigt mycket annat. Han ger döda ting liv, så som att hus tränger ihop sig och söker skydd hos varandra och att snön är död. Mitt i det långsamma tempot kan det växlas upp där läsaren får ta del av ett festsällskap som med kvicka repliker gör narr av den tyska valutan som int…