Idag, den 10:e december 2011, mottar du slutligen ditt välförtjänta nobelpris i litteratur, detta det största av erkännanden som en författare kan få. Du hade hoppats att 2011 års pristagare skulle bli en poet och så blev det du. Det kunde inte bli mer rätt, Tranströmerbeundrare och svenskar världen över hurrade högt och grät av glädje. Journalisterna utanför herr och fru Tranströmers dörr kommer aldrig glömma det ögonblick då en kvinna i korridoren utropar "Men de sa Tranströmer!"
Du kommer in i salen tillsammans med alla andra pristagare, stolt och stilig trots ditt handikapp. Jag fäller en stolthetens tår, jag känner din närvaro.
Du fortsätter vara lika stort öven när du rullas fram för att ta emot medaljen av kungen, när jag ser en kraftig man gråtandes i publiken kan jag inte längre hålla mig, floder av glädjetårar väller ner för mina kinder.
Du har gett mig och många andra dikter, för att inte tala om enskilda rader, som ger oss en ny syn på världen. Du gör det varda…
Du kommer in i salen tillsammans med alla andra pristagare, stolt och stilig trots ditt handikapp. Jag fäller en stolthetens tår, jag känner din närvaro.
Du fortsätter vara lika stort öven när du rullas fram för att ta emot medaljen av kungen, när jag ser en kraftig man gråtandes i publiken kan jag inte längre hålla mig, floder av glädjetårar väller ner för mina kinder.
Du har gett mig och många andra dikter, för att inte tala om enskilda rader, som ger oss en ny syn på världen. Du gör det varda…