Kulturloggen

Jag blir bara mer och mer förtjust i den här japanska diktformen. När jag snubblar över samlingen Haiku sammansatt av poeten David Cobb blir jag helt till mig; boken är rikt illustrerad med både japanska tecken och konst. Samlingen är indelad efter årstider, då haiku allt som oftast innehåller ett årstidsord. Vi får möta japanska poeter från 1600-talet och fram till våra dagar i en salig blandning. Och som om det inte vore nog får vi en introduktion till haiku, Biografiska notiser om de olika poeterna och lästips. 

Även kring baken på takläggare  leker vårvinden
Issa

I klara strömmen -  baklänges driver de bort de små fiskarna
Kito

Sjön mörknar - vildändernas röster dunkelt vita
Basho
Vad gäller illustrationerna finns det bland annat en bild på några av träsnitten i den berömda serien Thirty-six Views of Mt Fuji fån 1800-talet och Soluppgång vid nyår, som syns på framsidan, av Eishosai Choko från 1795. Tyvärr är boken slut hos nätbokhandlarna så jag har enbart kunnat låna den på biblioteket. Den ä…

Natsume Sôseki (1867-1916) är en känd författare i Japan, så känd att han till och med funnits på en av deras sedlar. Han har skrivit romaner som Kokoro och Jag är en katt. Hans diktning är dock mindre känd och det är den vi får möta i Jag minns gräshopporna. Den är en samling av hans haiku i urval och i svensk tolkning av Lars Vargö. 
För er som inte känner till haiku så är detta en japansk diktform som är mycket kort. De ska innehålla 17 teckenljud fördelade på tre rader enligt modellen 5-7-5 (fast på japanska skrivs allt på en rad). Japanska teckenljud ska inte blandas ihop med svenskans stavelse, då teckenljud är mycket kortare. En haiku beskriver en scen som poeten upplevt på ett enkelt sätt och innehåller ofta ett kigo, årstidsord, som ett tecken på vilken årstid det gäller. Ett exempel på detta är "körsbärsblom" som hänvisar till sen vår. 
Natsume Sôseki har tydligen skrivit tusentals haiku. I Jag minns gräshopporna får vi som sagt läsa ett urval, men vi får både ta del…