Natsume Sôseki (1867-1916) är en känd författare i Japan, så känd att han till och med funnits på en av deras sedlar. Han har skrivit romaner som Kokoro och Jag är en katt. Hans diktning är dock mindre känd och det är den vi får möta i Jag minns gräshopporna. Den är en samling av hans haiku i urval och i svensk tolkning av Lars Vargö.
För er som inte känner till haiku så är detta en japansk diktform som är mycket kort. De ska innehålla 17 teckenljud fördelade på tre rader enligt modellen 5-7-5 (fast på japanska skrivs allt på en rad). Japanska teckenljud ska inte blandas ihop med svenskans stavelse, då teckenljud är mycket kortare. En haiku beskriver en scen som poeten upplevt på ett enkelt sätt och innehåller ofta ett kigo, årstidsord, som ett tecken på vilken årstid det gäller. Ett exempel på detta är "körsbärsblom" som hänvisar till sen vår.
Natsume Sôseki har tydligen skrivit tusentals haiku. I Jag minns gräshopporna får vi som sagt läsa ett urval, men vi får både ta del av den svenska översättningen och de japanska tecknen. För mig är det enbart vacker, för en som även kan japanska kan det nog till och med vara intressant att jämföra. Översättning är ju trots allt en tolkning, särskilt när det kommer till lyrik. Vissa haiku kommer även med en liten förklaring, så som att den är skriven på ett vykort till den eller den personen och vissa kommer med en förklarande kontext. Av flera haiku får jag den där härliga känslan av ett ögonblick där jag riktigt kan sätta mig in i känslan, eller i alla fall en känsla den ger mig. Som den här:
en albatross
nu har jag kommit till
varmare breddgrader
Jag får direkt den där härliga känslan av att stiga ur ett plan, det är varmt och man ser på palmerna att man inte längre är hemma. Vi får även veta att detta är en dikt återfunnen på ett vykort till poeten Masaoka Shiki. Och visst får man vårkänslor av den här:
det slutar snöa
bambun reser sig
med ett rasslande ljud
Däremot finns det en och annan haiku som jag bara blir förvirrad av, som den här:
den unge samurajen
tar ett steg tillbaka
plommonblommor
Jag vet antagligen för lite om samurajen, plommonträd och deras symbolik för att hänga med. Kom gärna med idéer om du har någon idé.
Den här samlingen ger onekligen mersmak för den här diktformen. Däremot vet jag inte riktigt vad jag tycker om översättning. Det känns lite som den där viskleken man lekte som liten där man börjar viska något på ena sidan och får se vad som kommer ut på slutet. Man stoppar in några japanska tecken, gör sin bästa tolkning utifrån formatet, och får se vad som kommer ut. Jag tror att jag ska se mig om efter haiku skrivna på svenska, men jag ger inte upp läsningen av det översatta helt.
Ska bli kul att läsa sedan vad du tyckte om Vredens tid!
SvaraRadera