Äntligen! Jag har efter två månader läst sista sidan i Murakamis nyckelfågelbok. Jag tycker om den och den är inte svår att läsa, den har bara hamnat i skymundan för måsteläsningen.
Den händer egentligen inte så mycket i boken, samtidigt som det händer massor. Toru Okada lever i Tokyo och hans katt är försvunnen. Sedan försvinner även hans fru. Han möter en mängd konstiga karaktärer så som folk som tagit namn från medelhavsöar eller kryddor. Han sitter på tunnelbanan och stirrar på folk, sitter i en brunn, läser brev, besöker kaféer och en hel del annat. Mellan varven kommer även historiska skildringar från andra världskriget och det japansk-inesiska kriget som berör. Folk blir flådda och zoodjur mördas.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker så mycket om Murakamis böcker. Kanske är det hans sätt att få småsaker att verka viktiga, kanske är det de otroligt konstiga saker som händer, kanske är det de grymma scenerna från kriget eller kanske en kombination av allt. Det är helt enkelt bara fantastiskt bra.
Jag har följt med i P1:s bokcirkel där man under 5 veckors tid läst 150 sidor i veckan och det är otroligt roligt att lyssna på deras funderingar kring boken, så gör det du med!
Köp boken här eller här.
Jag kom av mig i läsningen av denna på grund av mycket jobb och kom inte riktigt i fas igen. Men den är utläst och jag gillade den. Men eftersom den kändes som en börda mot slutet (har svårt att inte avsluta böcker) så gillade jag den mindre och mindre. MEN jag ska läsa Murakami igen - har du tips om vilken jag ska ta mig an näst så är jag tacksam!
SvaraRaderaTess: Läst Norwegian Wood om du inte redan har gjort det. Kanske öven Sputnik älskling.
SvaraRadera