Som jag tidigare nämnt hade jag inte hört något om den här boken och hade inga som helst förväntningar. Det är nog trots allt alltid den bästa förutsättningen inför en läsupplevelse, tycker jag.
"Halva liv" handlar om Jessica. Hon är, efter en hastig separation från sitt livs kärlek, riktigt nere. Hon har varit sjukskriven och äter piller. När hon precis börjar komma tillbaka dör hennes farmor och en massa känslor rörs upp. Jessica åker ner till Skåne, där farmodern levt, och finner där att en granne har en anteckningsbok till henne. En bok skriven av farmodern och som inleds med orden: "Kära barnbarn. Hur börjar man berätta om sanningen när man har vaktat sina hemligheter i så många år?"
Boken är egentligen i tre olika berättelser, där första delen handlar om Jessicas liv i Stockholm, del två handlar om Jessicas liv nere i farmoderns hem varvat med farmoderns berättelse. Och så en tredje del som tar vid när Jessica läst klart farmoderns bok. Den första delen berättar mycket om Jessicas liv och här har författaren Mats Strandberg porträtterat utbrändhet samt andra psykiska besvär på ett verklighetstroget sätt. Det märks att han, som många andra i dagens stressamhälle, har erfarenheter av den berömda väggen. I den är delen av boken förklaras även Jessicas förhållanden till olika släktingar som dyker upp senare i boken.
Den andra delen handlar alltså dels om farmoderns ingång i vuxenlivet dels om Jessicas vistelse i Skåne. Detta byggs smidigt ihop då samtliga delar om Jessica, boken igenom, är berättade i tredje person av en berättare som står helt utanför historien och som inte lämnar några spår av sig själv. Berättaren är dock allvetande och kommer således in på en ganska detaljerad nivå i Jessicas känsloliv. Farmoderns del är berättad i dagboksform av henne själv. Man vet alltså om kapitlet börjar med "hon" att det gäller Jessica och om det börjar med "jag" så är det farmodern. De två skilda narrativa nivåerna fungerar såpass bra ihop att jag faktiskt kände en saknad efter att farmoderns bok är slut. Jag vill dock inte avslöja mer än att hennes berättelse handlar om ett annorlunda liv i 50-talets Stockholm.
Den sista delen vill jag inte berätta något om då den för mig kom som en total överraskning. Tredjepersonsberättaren förtäljer historien ur två olika synvinklar vilket ger ytterligare en dimension till den narrativa nivån. Och utan att avslöja för mycket så skriver Mats Strandberg om personen vars liv boken är baserad på i sin blogg här. Jag tyckte att inlägget kändes otroligt hemlighetsfullt och det tog mig till och med den sista sidan i boken att förstå varför.
Ett genomgående drag i "Halva liv" är att författaren varit påläst. Tidigare nämna skildringar av psykisk ohälsa samt skildringarna av 50-talets Stockholm och landsbygden i Skåne känns trovärdiga och mångbottnade. Boken har även en genomgående röd tråd som inte faller ut på villovägar från de tre olika delarna av berättelsen. Små som stora detaljer återkommer och knyts ihop.
"Halva liv" har även genomgående bra språk. Varken talspråksvarning eller för högtravande och poetiskt. Det känns helt enkelt som att Mats och hans redaktörer läst igenom manuset en extra gång innan det åkt iväg till tryckeriet. Då det byggs upp mycket spänning och avslöjas många hemligheter så krävs det att författaren har tungan rätt i mun. Det gäller att inte försäga sig i förväg men även att inte idiotförklara läsaren. Min lärare i barnlitteratur sa att Astrid Lindgren var expert på detta. I stället för att alltid låta berättaren förklara allt rakt upp och ner skrev hon i stället saker i stil med "Om du nu undrar vad detta betyder så är du inte ensam. Jag visste själv inte vad det betydde förrän just i detta ögonblick". Jag lyckades faktiskt hitta en liknande passage i "halva liv" där berättaren beskriver Jessicas tankar efter några av farmoderns hemligheter men ännu inte kommit till den största. Jessicas tankar spretar åt alla håll utan att avslöja något om vad hon tänker. Allt vi får veta är: "Om hennes misstankar stämmer ställer det allt på ända".
Karaktärerna i romanen är komplexa och dynamiska. Det enda negativa jag skulle kunna ha att säga är att det tenderar att bli lite upprepning dels i Jessicas psykologiska historia, dels i farmoderns berättelse innan den riktigt kommer igång. Man vill ju bara komma fram till när allt avslöjas!
Tack till Maria Montazami för den här läsupplevelsen.
Kommentarer
Skicka en kommentar