![](../../_C-YOqqHxz5w/THVKp6C7QlI/AAAAAAAAAMY/Om1AmON91YE/s400/naoko-large.jpg)
1. Japaner är artiga. De tackar och ursäktar sig för jämnan, ungefär som när tanter ger presenter till varandra vilket alltid resulterar i diskussioner i stil med "Nej den kan jag inte ta emot, jag lägger den i din väska igen!"och så försöker de smyga ner det aktuella objektet i varandras handväska fram och tillbaka medan den andra inte ser tills de skils åt.
2. Japaner sover överallt. På tunnelbanan, på caféer, i skolan, vart de än får en chans till en blund.
Och nu över till boken. Heisuke är en fabriksarbetande manmed fru och en dotter. Han jobbar skift och är ganska nöjd med sin tillvaro i Tokyo. En dag när han ser på nyheterna ser han att en allvarlig bussolycka inträffat just precis där hans fru Naoko och dotter Monami är på väg, med just buss. När de väl hittas ligger mamma Naoko helt sönderskuren ovanpå en något klämd men annars oskadd Monami. På sjukhuset får Heisuke beskåda sin frus död men Monami ligger i koma ett tag därefter. När Monami väl vaknar upp så är det inte dottern som talar utan Naoko. Moderns själ lever alltså kvar i dotterns kropp.
Det känns väldigt japansk att två personer slås ihop till en på det här viset, och jag vet ärligt talat inte om det hade fungerat i någon annan miljö men det är bra. Stora delar av boken handlar just om hur svårt det är för Naoko att låtsas vara sin 11-åriga dotter och det knepiga förhållande mellan man och fru/dotter. Ska Heisuke dejta nya kvinnor eller förbli trogen mot sin fru? Och vem har inte lekt med tanken att man får leva om sitt liv fast med all den kunskap och erfarenhet man har? Naoko väljer att lämna hemmafrurollen för att förbereda sig för universitetsstudier inom läkaryrket.
Förutom fru/dotter-problematiken finns det även en parallell historia om Heisukes jakt på varför bussolyckan skedde. Chauffören var övertrött och orsakade olyckan, men varför? Han måste ha tjänat massor av pengar, men ändå är hans änka fattig, så varför jobbade han så hårt?
Överlag lyckas Keigo Higashino skapa situationer som ger läsaren obehag, glädje, sorg och flera andra känslor. Jag kände ett väldigt obehag när chaufförens änka kommer till ett möte för de anhöriga från olyckan för att be om ursäkt å sin mans vägnar. Känslan av äckel dyker upp när Heisuke försöker umgås med Naoko som sin fru när hon befinner sig i dotterns kropp. Man får sig ett gott skratt när Naoko beter sig som en tonåring men pratar som en 40-årig kvinna. Det som är något tråkigt är kvinnosynen, Naoko var hemmafru, och fortsätter som det i sin 11-åriga dotters kropp. Ingen av besökarna verkar tycka att det är konstigt att hon står och lagar mat, tvättar eller städar. Jag hoppas att det inte är den allmänna kvinnosynen i dagens japan som annars är så modernt.
Annars får man många trevliga inblickar i Japan och dess kultur. Man får ta del det hetsiga arbetslivet, den galna kollektivtrafiken, matkulturen, den japanska artigheten, familjerelationer, skolsystemet och så vidare. Heisuke går till exempel hem och slår på Sumo på Tv, i stället för fotboll som hos oss. Man får bara ha de två punkterna jag skrev om i början i åtanke för inget, utom kropp/själ-bytet, är något annat än normalt i Japan.
Det är med storsorg i hjärtat som jag nu raderar denna bok från läslistan samt lägger upp det här inlägget då det som jag tidigare sagt är den enda bok som går att få tag i av Keigo Higashino då det är den enda som är översatt till engelska. Jag såg dock på amazon.com att det kommer en till i februari, så jag ögonen öppna.
Kommentarer
Skicka en kommentar