Sedan examinationen i litteraturvetenskap har jag inte läst någon lyrik alls. Inte förrän nu fem år senare fick jag för mig att ge mig på det igen.
Tikkanens Århundradets kärlekssaga är en diktroman om en alkoholists hustru och hennes kamp i vardagen. Det handlar om barnen, ansvaren, alkoholens (o)logik, ensamhet och framför allt kärlek. Det är inte helt lätt att recensera den här boken så jag låter den tala för sig själv:
En tid
gömde jag flaskor
och tömde hastigt ut
små skvättar
i blomkrukor och askkoppar
och genom fönstret
så fort du vände ryggen till
Numera struntar jag idet
Ju fortare du häller i dej
dess snabbare slocknar du
och dess förr kan jag fortsätta
med det jag hellre vill göra
än sitta och lyssna på
dina monologer
läsa för barnen
läsa själv
eller helt enkelt sova
för mej själv
Dessutom behöver man inte
vänta länge numera
när du blir full
av en fingerborg
och genast spyr
och slocknar
Praktiskt
Man sparar både tid
och pengar
(Tikkanen, Århundradets kärlekssaga, Månpocket 1978 s.34-35)
Jag gillar tempot och språket, det är inte högtravande alls. Berättelsen passar dessutom alldeles utmärkt i det här formatet, det behövs inga utsvävande beskrivningar för att läsaren ska veta vad det handlar om.
Jag blir sugen på mer lyrik av det här slaget, några tips?
inte heller jag läser nästan någon lyrik men den här är sååå bra!
SvaraRaderaJa och nu vill jag ha mer! Funderar på att läsa den igen före författarbesöket 4/10 :D
SvaraRadera