Det pratas en hel del om köpstopp, tegelstensutmaningar och recensionsböcker i bokbloggvärlden just nu. Samtliga ämnen är givetvis högintressanta, men jag skulle vilja lägga till en diskussion som jag själv funderar mycket över; hur många är nyläsare och hur många är omläsare?
Jag har alltid varit en nyläsare, jag vill alltid läsa nya böcker. Varför läsa böcker som man redan läst när det finns några miljoner andra att välja på? Fast jag har börjat tänka om lite. Varför inte läsa något som man på förhand vet är bra? Jag är sugen på att läsa om ett flertal böcker som jag egentligen inte minns så mycket av. Jonathan Strange och Mr. Norrell står högt upp på listan, och den passar ju fint med tegelstensutmaningarna med sina nästan 800 sidor. Liftarens guide till galaxen är en annan. Jag kanske skulle börja med någon som inte är tegelsten och se hur det känns? Dvärgen av Lagerkvist kanske? Det borde ju helt klart gå undan att läsa en bok man redan läst.
Jag har faktiskt redan tjuvtestat lite, jag läste om Svindlande höjder, efter ett evinnerligt tjat om den i en av Twilight-böckerna. Även om jag visste ungefär hur det skulle gå så var det lika bra för det.
Jag börjar nog bli en omläsare ändå. Vad tycker ni?
jag drömmer om att bli en omläsare..
SvaraRaderaJa men visst tar det lite emot när det finns så mycket mer?
SvaraRaderaJo men om en bok verkligen berör så är den ju som en bra film, man bör läsa den iaf 2ggr för att snappa upp de fina nyanserna och öka på djupet ytterligare. En bra bok tål att läsas om minst en gång:)
SvaraRaderaJa film-jämförelsen har ju jag oxå tänkt på, vissa filmer har an ju sett flera gånger. Och jag har trots allt börjat läsa Charlaine harris, trots att jag redan sett True Blood på TV
SvaraRaderaSkillnaden är väl att en film tar 2 timmar att se om, och man behöver *knappt* ha ögonen öppna när man gör det...
SvaraRaderaJa så är det ju tyvärr :)
SvaraRadera