.JPG)
Wormold är en brittisk ensamstående pappa som bor på Kuba. Han har en bortskämd dotter som kallas Milly och han är dammsugarförsäljare i en tid då det kanske inte var helt självklart att man hade en dammsugare i varje hem. Det säljs alltså inte många dammsugare och Wormold har det svårt med ekonomin.
En dag blir Wormold erbjuden att arbeta för den brittiska underrättelsetjänsten som hemlig agent, deras man i Havanna. Han ska inte bara spionera på amerikaner, ryssar osv utan han ska även ha flera underagenter runt om i landet. Wormold tycker inte att det är något för honom, men när dottern vill ha en häst, en stallplats och ett medlemsskap i en fritidsklubb så ser han sig tvungen till att tacka ja.
Wormold kan inget om att vara agent, han får lära sig skicka kodade telegram och inte lyckas han anställa några underagenter så han diktar ihop ett gäng, bara för att få ut så mycket pengar som möjligt. En Don Quijote-liknande med förvrängning i flera led historia sätter igång:
Tio dagar förgick och han hörde inte ett ord. Han kunde inte
ens skicka in sin ekonomiska rapport förrän den imaginäre
agent som åstadkom den hade blivit utforskad och gillad.
(Vår man i Havanna, Graham Greene, Månpocket 1984 s. 67)
Men det tar snart slut på det roliga. Plötsligt blir en pilot vid namn Raul nerskjuten under en flygtur, Wormold blir ordentligt uppskärrad eftersom en av hans påhittade agenter heter just Raul och är pilot. En annan man som överensstämmer med en av låtsasagenterna, Doktor Cifuentes, blir rejält skrämd efter en skottlossning. Underrättelsetjänsten inser att De andra är dem på spåren och en vild jakt för att rädda livet på fler låtsasagenter samt på Wormold själv.
Trots att boken genomgående är rolig samtidigt som den är spännande så finns det partier då jag ville gömma mig under täcket tills obehaget var över. Ett exempel är när Worlmolds tyske vän Doktor Hasselbacher berättar om upplevelser från andra världskriget:
"Man dödar en människa - det är så lätt", sa doktor Hasselba-
cher, "det fordrar ingen yrkesskicklighet. Man kan vara säker
på vad man har gjort, man kan bedöma om någon är död, men
att rädda liv - det fordrar mer än sex års utbildning och
sedan kan man aldrig vara riktigt säker på att det var ens egen
insats som räddade den människan.
[...]
"Det finns inte en enda patiens som jag med säkerhet vet att jag
har räddat, men mannen som jag dödade - om honom vet jag det.
Han var ryss och mycket mager. När jag borrade in stålet skrapade
jag mot benet. Det ilade i tänderna på mig."
(Vår man i Havanna, Graham Greene, Månpocket 1984 s. 149)
En riktigt rolig men samtidigt allvarlig bok. Jag älskar Don Quijote så anspelningarna på den gör mig ytterst glad. Samtidigt är det roligt att lära känna alla knäppa karaktärer och Miljön på Kuba. Nu står det i och för sig att det är en saga som utspelar sig i en obestämd framtid (Skriven 1958) men man kan ju ana sig till ungefärlig tidpunkt; att han är dammsugarförsäljare idenna tid är på något sätt bara så klockrent, pricken över i:t.
Kommentarer
Skicka en kommentar