Då var det åter dags för författarbesök i lilla Skövde och temat för kvällen var tradition. Först ut var Jila Mossaed:
Hon kommer från Iran och läste upp dikter som handlade om sorgliga och hemska saker från hennes tradition, men även om roliga saker som varför hon aldrig kan lära sig att uttala bokstaven ö. Tänkvärt om livet u exil, och framförallt att skriva på ett språk som inte är ens eget.
Näst på tur var Märta Tikkanen:
Denna fantastiska människa! Hon berättar om sin senaste bok, Emma & Uno, som hon själv kallar en dokumentär roman. Hon samlade ihop allt material hon fick tag på och fyllde i vissa luckor och hon berättar ingående om både arbetet samt om berättelsen. Det är svårt att inte leva sig in i hennes facinerande och pålästa berättelse. Bibliotekarien annonserar efter frågestunden att hon har nio ex av boken och jag rusar fram för att ställa mig som tvåa i signeringskön. Hon blir intresserad av mitt ovanliga namn och jag berättar att jag är isländsk och att farfars släkt är ifrån och fortfarande bor i en fiskeby. Jag säger "Det kanske man borde skriva en bok om" och Märta ler, ser på mig, och säger "Prata med Farmor och Mormor så länge de finns i livet". Många blev tyvärr utan bok, men jag stoltserar med en Dagens signering:
"Metta - Märta Tikkanen 4.10.2010 Skövde" i Emma & Uno. Nu känner jag bara att den måste läsas på den fagra finlandsvenska Märta talar, ungefär som jag känner att jag läser Bokbabbel på finlandssvenska efter bloggträffen på bokmässan.
Hon kommer från Iran och läste upp dikter som handlade om sorgliga och hemska saker från hennes tradition, men även om roliga saker som varför hon aldrig kan lära sig att uttala bokstaven ö. Tänkvärt om livet u exil, och framförallt att skriva på ett språk som inte är ens eget.
Näst på tur var Märta Tikkanen:
Denna fantastiska människa! Hon berättar om sin senaste bok, Emma & Uno, som hon själv kallar en dokumentär roman. Hon samlade ihop allt material hon fick tag på och fyllde i vissa luckor och hon berättar ingående om både arbetet samt om berättelsen. Det är svårt att inte leva sig in i hennes facinerande och pålästa berättelse. Bibliotekarien annonserar efter frågestunden att hon har nio ex av boken och jag rusar fram för att ställa mig som tvåa i signeringskön. Hon blir intresserad av mitt ovanliga namn och jag berättar att jag är isländsk och att farfars släkt är ifrån och fortfarande bor i en fiskeby. Jag säger "Det kanske man borde skriva en bok om" och Märta ler, ser på mig, och säger "Prata med Farmor och Mormor så länge de finns i livet". Många blev tyvärr utan bok, men jag stoltserar med en Dagens signering:
"Metta - Märta Tikkanen 4.10.2010 Skövde" i Emma & Uno. Nu känner jag bara att den måste läsas på den fagra finlandsvenska Märta talar, ungefär som jag känner att jag läser Bokbabbel på finlandssvenska efter bloggträffen på bokmässan.
hurra för Märta tänker jag, och sen "Va? Du också?". Tydligen gör även EnligtO det :D Men hur?
SvaraRaderaHahaha ja men man tänker/läser väl med nån slags "rikssvenska"som blir oerhört opersonlig när man vet att skribenten har en utpräglad dialekt. Blir lite samma med skånska, gotländska, norrländska osv. Lättare att läsa saker av folk som man aldrig hört helt enkelt :)
SvaraRaderaVäldigt fin sida! Du skulle väll kunna besöka min blogg också där jag håller på att skriva en bok. Har kommit en bit på vägen i boken. Har lagt upp en prolog läs gärna den.
SvaraRadera