Polisen Lituma ska utreda vem som har dödat pojken, han och hans chef ger sig ut på en rundresa bestående av intervjuer av allt från horor upp till högt uppsatta militärer. Det peruanska samhället på 50-talet skildras genom denna resa, vi får oss en inblick i en manlig machokultur och vi får en känsla av att militären står över lagen (de samarbetar inte med polisen och har egen domstol). Kvinnobilden i boken är väl inte helt vad man är van vid heller. Det är även en stor klasskillnad i det peruanska samhället, en skillnad stor nog för att föranleda ett mord.
De två poliserna inser snabbt att det finns en anledning till att Palomino tagit värvning inom flygvapnet och börjar leta där. De upptäcker ett triangeldrama mellan Palomino, en militär och en högt uppsatt militärs dotter. flickans pappa anser att Palomino är skyldig till våldtäkt medan de i verkligheten älskade varandra och var på väg att gifta sig.
De båda poliserna lyckas alltså lösa gåtan, men det slutar inte lyckligt. Militären skjuter sin dotter och sig själv, men byns invånare tror på konspirationer inom militären eller att Ecuador är skyldiga till dådet och poliserna idiotförklaras något. De båda poliserna blir förflyttade långt bort till ställen där ingen vill bo eller arbeta.
Jag gillar det grymma raka sättet som Vargas Llosa berättar på, men ändå rycks jag inte riktigt med i historien. Kanske att karaktärerna är något för ytliga och statiska för min smak då de hamnar lite i skymundan för allt våld, orättvisor och råa machosnack. Hat mot indianer, hat mot homosexuella, kvinnoförnedring, lågt förtroende för statliga organ och så vidare tar upp stor plats. Eller så var jag inte riktigt på rätt läshumör. Jag får läsa något mer av honom för att kunna sätta det i en kontext.
Det verkar som om du och jag haft liknande upplevelser av att läsa honom även om vi valt olika böcker.
SvaraRaderaJa hehe skönt man inte är helt ute och cyklar då när man ändå är lite kritisk mot en nobelpristagare =)
SvaraRaderasåg boken på ett antikvariat i går
SvaraRadera