Fortsätt till huvudinnehåll

Sockenplan, säger hon - Marie Silkeberg

Jag är rätt skeptiskt till modern lyrik redan från början, och jag kan inte direkt påstå att jag blir mindre skeptisk när jag tar mig igenom Marie Silkebergs fjärde diktsamling. Jag tycker om dikterna som skildrar upplevelser av utlandsvistelser. Jag gillar även att hon blandar olika språk, man får en känsla av tankevärlden där flera tankar och ord varvas om vart annat utan stopp, men oftast finner jag ingen mening alls. Som den här:


blå sammet, trettionio

steg
våt

är färgen mot glaset

röda
monokromer

O

make me
of Joy


Va? Undrar ju jag genast. Jag får givetvis någon slags surrealistisk känsla, det är kanske inte meningen att det ska vara en specifik känsla utan bara en känsla? Och så en som jag faktiskt känner hänger ihop, som jag gillar:


födelsemärken

a human 
document

"mogadon

hon åt mogadon
när hon väntade mig

det är därför"

doften

i allt mer spridda
diffusa förnimmelser


Jag känner ångest och uppgivenhet. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar den senare men inte den första. Jag kanske måste vänja mig mer vid lyrikvärlden.
Etiketter:

Kommentarer

  1. Ingrid20 januari 2011 08:32

    Lyrik är speciellt... och jag har själv svårt för mycket av den nyare lyriken. Man vill ju gärna förstå... och om inte förstå så i alla fall "ligga i synk med känslan" (för att uttrycka det luddigt)- Jag har läst väldigt mycket OM Silkeberg men inget AV henne och ja, jag vet inte jag.....

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson20 januari 2011 10:40

    Ingrid: Nej, det blir nog inten favorit iaf =) ska testa lite annat tror jag

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de
16 kommentarer
Läs mer

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo
8 kommentarer
Läs mer