Theres - Steve Sem-Sandberg

Ulrike Meinhof var en västtysk journalist, var en av grundarna och ledarna RAF (som betraktades som en terroristorganisation) men var även mamma. Hon deltog i bombningar, rån och fritagning av fångar. Hon dog enbart 41 år gammal, troligen mördad, i en fängelsecell år 1976.

Theres handlar om den här kvinnan och människorna runt om kring henne. Förlaget har gett ut den som roman, men jag skulle vilja kalla den en romaniserad dokumentär. Läsaren får ta del av rättegångsprotokoll, tidningsartiklar, ljudupptagningar, samtal med mera. Målande beskrivningar av miljön i Tyskland varvas med utskriften av ett förhör eller en nyhetsartikel. Det kan kännas något rörigt att hoppa från det ena till det andra men det är ändå skönt med romanbitarna för annars vore det bara fakta, fakta, fakta. Det hoppar en del i tiden mellan slutet av 60-/början av 70-talet och bakåt till Ulrikes föräldrar, andra världskriget osv. Ibland vet jag inte riktigt var i berättelsen jag är, eller vem som för ordet, men jag får ändå en genomgående känsla av händelseförloppen från upplopp, rån, bombningar av köpcentra till tillfångatagandet och förhören.

Sem-Sandberg ger ett mångbottnat porträtt av Ulrike (vars alias är Theres, därav titeln) där man inte riktigt kan bestämma sig ifall man tycker att hon är en terrorist eller frihetskämpe. Hon är utan tvekan en stark och handlingskraftig kvinna. Jag är inte intresserad av politik, men tack vare Sem-Sandbergs bok fångar den här kvinnans öde mig, och jag lär mig en del om Tysklands historia på köpet. Jag kan absolut tänka mig att läsa eller se fler dokumentärer om den här kvinnan samt även läsa de andra två porträtten av Sem-Sandberg, som jag tidigare skrev kommer i en samlingsvolym i februari-mars.

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Läs mer

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo

Läs mer

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här . Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.

Läs mer

Kulturloggen

Leta i den här bloggen