Langer skriver med ett avskalat språk fast det blir oerhört bildrikt på samma gång. Man ser den fantastiska franska sommaren framför sig med havet, stranden och den blå himlen. Språket är poetiskt och vackert. Trots sina 133 sidor känns det som en stor roman tack vare alla känslor och detaljer man måste ta till sig för att kunna hänga med i handlingen. Ofta slängs man in i ett fragmentariskt minne där man nästan får stanna upp och komma in i känslan för att kunna gå vidare, underbart.
De tre berättarnivåerna, eller tidsepokerna, flätas ihop och alla pusselbitar faller på plats. Cap Esterel bjuder på en hel del frågor och svarens man får när luckorna börjar täppas igen är inte alltid vad man tänkt sig eller hoppats på. En och annan chock gör att berättelsen vänder flera gånger, på ett bra sätt. Men de fantastiska miljöerna består rakt igenom.
Det här är en stor liten roman om kärlek, minnen, sorg, överlevnad och underbara miljöer. Alla som gillar poetiskt språk och starka känslor borde läsa Cap Esterel.
Den stor högt upp på min "vill-läsa-lista". Kul att du tyckte om den.
SvaraRaderaMimmi: hoppas du gillar den du med :)
SvaraRadera