Kulturloggen

Uwe Timm hade en 16 år äldre bror som frivilligt gick med i waffen-SS och hamnadepå östfronten, i nuvarande Ukraina. Hans ben sköts sönder och han dog i oktober 1943 och fick aldrig veta hur kriget slutade. I skuggan av min bror handlar till en viss del om brodern då Uwe fått tag i brev som han skickat hem samt hans dagbok. Uwe funderar på hur den sista tiden av broderns livmåste ha varit utifrån dokumentationen samt vad han minns att folk berättat. 

Stora delar av boken handlar även om livet runt omkring kriget och brodern. Fadern som var körsnär och ville att äldste sonen skulle ta över företaget. När sonen går ut i krig och dör går affärerna allt sämre eftersom han börjar dricka. Modern lever i 33 år efter faderns död och sköter familjeaffären in i det sista. Och hur är det egentligen att leva i ett land som inte bara förlorat ett världskrig utan nu även två?

Och vi har tur som får ta del av den här historien och Uwe Timms övriga författarskap på de av ren tur överlevde bombningarna av Berlin. Deras hus blev till ruiner, deras grannar och bekanta blev dödade, men Uwes mamma lyckades släpa med sig familjen till ett skyddsrum innan dessa helt fylldes av folk.

Jag blir även berörd av historien om moderns önskan om att besöka sin döde sons grav. På den här tiden tar man sig inte hur som helst in i Sovjet, särskilt inte som tysk. Hon åkte på en bussresa som gick från Tyskland, genom Sovjet och sedan till Sverige för att hoppa av på den plats på turen som är närmast graven men hon lyckas inte. Uwe känner sig därav tvungen att uträtta det här uppdraget efter moderns död, och lyckas. Fast fiendegravar är inget man spar på i Ukraina, graven med 7000 skelett är uppgrävda och ligger i ett magasin till förmån för en fabrik.

I skuggan av min bror är även en skildring av andra världskriget i stort. Hur kunde detta ske? Hur man folk tycka att judar är mindre värda? Visste Uwes 18-årige bror vad han hade gett sig in på?