1996 års nobelpristagerska i Litteratur valdes med följande motivring:
”för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet”.
Och jag är beredd att hålla med om den motiveringen men vill även tillägga att hon skriver med en lätt ton, en varm känsla och med ett filosofiskt djup. Vissa dikter handlar om kärlek och dess bekymmer medan andra handlar om djur. Av någon anledning tycker jag om flera av de som handlar om just djur, som den här:
Lovrod till att ha en lång
uppfattning om sig själv
Ormvråken har ingenting att förebrå sig.
Skrupler är den svarta pantern främmande.
Pirayan tvekar inte om riktigheten i sitt handlande.
Skallerormen godkänner sig själv utan invändning.
En självkritisk sjakal existerar inte.
Gräshoppan, krokodilen, trikinen och bromsen
lever som de lever och är nöjda med det.
Hundra kilo väger späckhuggarens hjärta
men ur en annan synpunkt är det lätt.
Ingenting är mer djuriskt
än rent samvete
på Solens tredje planet.
Jag får genast dåligt samvete över att vara en töntig och gnällig människa. Och det får jag dessutom utan att läsa den på polska.
Jag har en diktsamling av Szymborska i bokhyllan, och nu känner jag lust att plocka fram den. Vilken bra dikt du valt ut! Jag föredrar också att läsa på originalspråk, men när man läser "ormvrÅk" - "förebrÅ" och "SJälvkritisk" - "SJakal" så känner åtminstone jag att översättaren verkar arbetat hårt för att göra en god översättning. Tack för dikten!
SvaraRaderaJenny: självklart har översättaren kliat sig rejält i huvudet under översättandet, Det känns bara så befriande att det inte känns alls krystat. Tack själv!
SvaraRaderaSzymborska är en favorit. Man lär missa mycket om bara lyrik på originalspråk ska läsas, men visst är det att föredra.
SvaraRaderaO: Ja självklart är det så. Man kan ju inte alla världens språk så man får ta vad man kan och njuta av det.
SvaraRadera