Kulturloggen

År 1974 är Petra 13 år, spelar cello och älskar David Cassidy. Hon läser tidningar om honom, pratar med sina kompisar om honom och har rummet tapetserat med bilder på honom. Bill är en nyexaminerad journalist som vill skriva om rockstjärnor men blir fast med att låtsas vara David Cassidy genom att skriva brev till fansen. 25 år senare korsas deras vägar efter att Petra upptäckt ett för henne oläst brev efter hennes mammas bortgång.

Jag tror jag älsar dig är en mysig och smart berättelse. De två huvudpersonernas berättelser vävs ihop på ett smart sätt, när Bill har skrivit ihop en Cassidy-tävling så börjar nästa kapitel med att Petra läser samma tävling. Den består också av många härliga liknelser där Pearson till exempel gärna använder sig av matrelaterade referenser vad gäller färgbeskrivningar. Trots att boken berör charmiga ämnen så som idoldyrkan och tonårsförälskelse så berör den även mer seriösa ämnen som död, skillsmässa och otrohet.

Mitt problem är dock att jag inte är gammal nog för att veta vem David Cassidy är. Han var stor i början av 70-talet och jag är född på 80-talet. Efter några kapitel fick jag faktiskt googla på namnet för att ens få en bild av hur han ser ut. Men alla som haft idoler i sin ungdom kan nog känna igen sig. jag tyckte mer om Bills del av berättelsen, där kände jag mig mer hemma.

Pia Printz ska få en eloge för översättningen också, jag tycker att hon har hittat en bra balans mellan översättning till svenska och att behålla vissa engelska uttryck. För visst har vi i Sverige såpass god kunskap i engelska att till exempel låttexter inte måste översättas?

köp boken här eller här
Recensionsbok från Printz Publishing