Första delen i trilogin om Morwhayle bjuder på mycket action och mycket spänning. När man skriver fantasy för åldersgruppen 9-12 riskerar man naturligtvis att jämföras med Harry Potter, vilket man kanske kan göra med tanke på att de ska återuppväcka en ond magiker och att det är barn som är huvudpersonerna, men mycket mer än så har de inte gemensamt. Läsaren får möta en stor drake, varulvar, demoner, odöda och en hel del andra varelser som är både intressanta och läskiga. Jag tycker nog att det är lite för få kvinnor med i handlingen, systern Malda är en tuff tjej men sedan är det mest bara män. Jag hoppas på fler kvinnor i del två. Men jag gillar verkligen hunden som helt plötsligt kan prata i den parallella världen och som inte visar sig vara någon hund trots allt.
Bergting har inte bara skapat en intressant värld utan han har också skapat en intressant syn på gott och ont, då detta i romanen inte har några klara gränser. Är systern ond eller gör hon bara vad hon tror är bäst för henne? Vilka är det egentligen som vill återuppväcka häxmästaren och varför? Och var häxmästaren ond när han levde eller var det de övriga i Rådet som svärtade ner hans namn?
Karkatärerna, världen och varelserna introduceras på ett enkelt sätt eftersom Arteil inget minns av den här välrden och måste få allt förklarat och återberättat för sig. Det blir således inga långa tråkiga eller ologiska utläggningar angående det. En rafflande slutstrid följs av begynnelsen till nya äventyr, som det sig bör i del ett i en fantasytrilogi. Jag ser mycket fram emot nästa del.
Köp boken här eller här.
Recensionsexemplar från Bokförlaget Semic
Jag blir alldeles rörd. Tack för fina recensionen.
SvaraRaderaJag håller med dig om att det är för få kvinnor, men det var något jag tänkte på redan från början och det finns alltså en poäng med det. Malda har växt upp i ett strängt patriarkaliskt system, formligen omgiven av män som vetat precis vad som är bäst för henne (och resten av världen). Enda kvinnan i berättelsen förutom Malda är hennes mormor som i sin sans får agera motpol.
Som du skrev så är Malda en tuff tjej och hon har verkligen mycket att kämpa för (och emot).
Sedan kan jag nog inte berätta så mycket mer tror jag utan att avslöja handlingen i del två.
Men jag kan glädja dig med att det är fler kvinnliga karaktärer i del två.
Peter: Ja det var ju även kul att mormodern kom med där på slutet :) Jag ser fram emot tvåan och fler kvinnor! Är du klar med den snart? ;)
SvaraRaderaDen är klar och ska bara redigeras faktiskt, men det är inte manuslämning förrän i december.
SvaraRaderaPeter. Åh nej, segt! *väntar*
SvaraRaderaJo, jag håller med… Men hade inte bok två varit klar när jag lämnade manuset till del 1 så hade jag garanterat behövt all den här tiden. Men det går kanske att skaka fram recensionsex på okorrat material tidigare.
SvaraRadera