"Kommer du att skriva vår historia? Vill du att jag ska göra det? Du måste göra det, sa han, ingen annan kan göra det. "
Detta är, enligt Patti Smith, den sista konversation hon har med sin vän Robert Mapplethorpe innan han dör av AIDS 1989. Vare sig det var det sista han sa henne eller inte så är det precis det Patti Smith gjort. Just kids är en hyllning till vännen och konstnären Robert, men det är också en hyllning till New York, till Chelsea hotel, till Paris, till alla samtida konstnärssjälar och till konsten i sig. Den handlar inte om hur det är att vara känd, utan om två konstnärers väg till framgång, om deras kärlek till varandra, om hur de skramlar ihop pengar till hyra, mat och material till sin konst.
I centrum står kärlekshistorien mellan Patti och Robert. Till en början en kärlek mellan två likasinnade som hjälper varandra, men den kompliceras med att Robert blir allt mer intresserad av män och Patti möter nya bekantskaper, men de förblir så nära vänner man bara kan bli livet igenom. Och jag förstår ärligt talat inte hur Patti orkat fortsätta leva då alla andra dör. Det är kändisar som Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol och Jim Morrison som går bort men även nära vänner dör av självmord och droger.
Jag kan tycka att det emellanåt blir lite väl mycket uppradande av händelser, men helheten ger ändå ett starkt intryck av en tidsanda jag själv inte upplevt, det vill säga 60- och 70-tal i New York. Och för att inte tala om konsten som flödar och konstnärssjälens passion som ibland gränsar till galenskap. Här är en av mina favoritpassager:
Det fanns dagar, regniga och gråa dagar, när gatorna i
Brooklyn var som ett fotografi, när varje fönster var som en
kameralins i en Leica och allt man såg var kornigt och orörligt. Vi
brukade då ta alla våra färgpennor och pappersark och sedan
tecknade vi som galningar, som vilda barnungar, ända till långt
in på natten då vi utmattade ramlade i säng. Vi låg i varandras
armar, fortfarande tafatta men lyckliga och vi kysstes andlöst
ända tills vi somnade.
Det är inspirerande, det är konstnärligt och det är kärlek. Som om inte det vore nog så är boken även full av Roberts fotografier, Pattis teckningar, dikter, brev m.m. Läs, njut och lär er ett och annat på samma gång.
Köp boken här eller här.
Så härligt det var att läsa om dina tankar. Jag har inte läst men väl min sambo. Han var inte lika begeistrad:
SvaraRaderahttp://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2011/01/just-kids-patti-smith.html
Joanna: Tack!
SvaraRadera