Astolf Erixon lämnar en dag i mitten av 60-talet Göteborg för Stockholm utan att veta att han aldrig kommer tillbaka. Hans mål är ett perfekt sommarjobb på Expressen som journalist. Undertiteln till Drömfabriken är Bakom kulisserna och där under står det "En roman om Bonniers", och det är precis vad det är. Astolf åker nästan som på ett bananskal in i en fantastisk journalistkarriär där han råkar ut för både kändisar och galnahändelser. Vi får följa redaktioner som Expressen, Vecko Revyn och Damernas Värld. Parallellt med Astolfs galna resa får läsaren en hel del fakta om Bonniers, även kallad Drömfabriken, och framför allt får man en fantastisk bild av tidsandan då medievärlden gick från att vara stel till det hetaste som fanns. Karaktärerna är ytliga, man får aldrig direkt lära känna någon på ett djupare plan. De får helt enkelt ge vika för alla lustiga händelser. Astolfs resa påminner något om händelserna i Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann, fast i light-form. Jag kan tänka mig att de som gillade den även tycker om Drömfabriken för det är samma humor. Dock är det som sagt i en något enklare form. Astolf får åka med svenska band på turné och får åka till Venedig på filmpremiär men han blir inte kompis med alla världens ledare.
Boken är lättläst och bra skriven. För att göra det än mer lättsamt och för att följa den humoristiska linjen finns det eleganta skisser inbakade i texten här och där. Det märks att författaren Björn Vingård själv spenderade över 40 år i drömfabriken då det är mycket hjärta och omtanke för det skrivna ordet i boken. Drömfabriken är hans debutroman men förhoppningsvis finns det fler för det märks att han har en hel del att berätta. Jag anar även en viss nutidskritik mot nya medier som internet eftersom det lite slagit ut den tryckta tidningens roll, i synnerhet kvällstidningarnas.
Men nu till det bästa med boken, tidsandan! Vilken fantastisk bild av 1960- och 70-talens Stockholm och allt som hör därtill. Den debatt om vad som är bra historia som dök upp i smaband med att Sigrid Combüchen vann augustpriset för Spill - en damroman känns aktuell på nytt. Varför är det bara händelser så som månlandningen som är viktiga att bevara? Varför är det ingen som skriver om kassa filmer, gamla damtidningar och TV-program annat än i skämt- och nostalgiböcker? I Drömfabriken får vi allt på en gång, världsrekord i stavhopp, bordellskandaler med politiker, kungens förlovning, naturkatastrofer, ja allt som var värt att skriva om i någon tidning. I slutet av boken finns ett kapitel som heter "Livet i årtal" där alla händelser finns samlade från februari 1965 till november 1977 som bara är underbar.
Köp boken här eller här
Recensionsexemplar från Piratförlaget.
Kommentarer
Skicka en kommentar