Familjen Battle är en helt vanlig familj. Mamma Mo är psykolog och vet precis hur man ska uppfostra sina barn. Hon har varit gift med maken i 26 år men vad händer när Noel börjar praktisera på hennes psykologpraktik? Dottern Dora ska precis fylla arton år och tycker att hennes lilla värld är väldigt stor, precis som en vanlig tonåring. Hennes pojkvän gör slut efter sex veckors förhållande, hennes mamma förstår henne inte samt är bara pinsam och Dora ska såklart vinna X-factor med sin fantastiska sångröst. Sonen Peter kallar sig helst Oscar då han känner stor gemenskap med författaren Oscar Wilde. Han klär sig elegant, använder svåra ord och är riktigt smart.
Det här är en fantastisk bok, jag skrattar högt för att sedan tvingas ta fram skämskudden och emellanåt känner jag mycket medkänsla med karaktärerna. Jag var något tveksam till att läsa en komikers debutbok, men det här var precis vad jag behövde. French har på pricken lyckats fånga hur det är att vara tonåring, att hitta sin plats och att hitta sig själv samt hur det är att vara mamma, hustru och kvinna samtidigt. Detta görs genom att de två tonåringarna och mamman är berättare i en dagboksliknande form om vart annat. Ibland överlappar händelserna mellan kapitlen så att man får samma historia från två vinklar och ibland fortsätter berättelsen med ny berättare där den förra slutade. Och det fungerar bara så bra!
Det är som sagt lite dagboksstil över det och French har fångat de olika karaktärernas röster helt perfekt. Dora säger saker som "OMG" och en massa utropstecken och uttryck som "så jävla pinsamt eller". Oscar säger saker som "Faderskapet", filosoferar mycket och är verklighetsfrånvänd på ett helt annat sätt än Dora. Mos delar är inte lika komiska som tonåringarnas utan har mer den där vuxna eftertänksamma tonen. Översättaren Carla Wiberg ska så klart ha en eloge här, det är inte lätt att översätta men jag tycker att hon hittat en bra nivå som speglar det talspråkliga sättet utan att det blir fånigt och oläsbart. Hon har valt att inte översätta allt, så som just "Oh my god" vilket jag tycker är helt rätt, så säger man även i Sverige. Sedan finns det så klart sådant som är omöjligt att översätta, så som "Birth control" där Dora inte förstår utan tror att det handlar om nån slags kontroll av födelse, vilket fått bli "födelsekontroll" på svenska. Kanske ska vi börja kalla preventivmedel för det? Men för att poängen ska fungera måste det så klart vara så.
Läs, läs läs! (Och missa för guds skull inte de härligt recepten längs bak i boken)
Prinzt Publishing har med denna sin tredje titel verkligen satt sitt märke i förlagsvärlden, man börjar verkligen förstå vad man får när man ger sig på en bok från vår kära Pia (Läs min recension av En dag och Jag tror jag älskar dig). Böckerna är roliga, smarta, ibland pinsamma men det finns alltid allvarliga toner. Fortsätt så!
Köp boken här eller här.
Recensionsbok från Printz Publishing
Kommentarer
Skicka en kommentar