Jag läser denna bok som en del av den kurs jag läser just nu, Litterära genrer. Den genre vi studerar just nu är Realism, och där passar denna bok bra in, då den är fylld av konversationer och händelser som kanske egentligen inte är relevanta för själva storyn - precis som det är i verkliga livet. Boken innehåller heller inga hjältedåd och således inga hjältar eller hjältinnor, även om Elinor framhävs litegranna som idealet - en kvinna som vet att hålla sina känslor i schack och som vet hur hon skall bete sig i varje uppkommen situation (dock skall tilläggas att mot slutet av boken hittar Elinor en balans mellan förnuft och känsla, men jag skall inte uppehålla mig vid detta då jag avslöjar alltför mycket av slutet om jag gör detta). Jag tycker att boken är jättemysig och stundvis rätt rolig, och jag känner mycket igen mig i Marianne som är ung, naiv och får hjärtat krossat - vem har inte varit där?
Jag rekommenderar boken starkt, och för er som blir sugna på att läsa den (eller vill läsa om den) finns den här och här.
Jag läste boken för många år sedan, men det är ju framförallt filmen man kommer ihåg! :)
SvaraRaderaJa, jag såg faktiskt filmen i lördags när jag satt hemma och tyckte synd om mig själv för att jag var sjuk och inte kunde följa med mannen ut ;) Den var riktigt mysig, och nu när jag tänker på boken så ser jag såklart scenerna från filmen framför mig :)
SvaraRadera