Det är oerhört svårt att recensera en novellsamling och att göra den rättvisa. Men först vill jag säga att jag är en av få som fortfarande inte har läst Karl Ove Knausgårds hyllade böcker, så jag läser hans frus prosadebut helt utan några jämförande glasögon.
Det märks att Linda är poet, hon har ett fantastiskt språk som är så fullt av bilder att man måste tvinga sig att läsa långsamt för att inte gå vilse. Jag får nästan ge mig själv en bitchslap för att jag kommer på mig själv med att hålla andan för att komma åt alla känslor. Det är ingen hemlighet att jag älskar författare som ger liv åt döda ting och Linda gör detta med bravur. En av mina favoriter är då hon beskriver ett avgående flygplan som att det sliter sig loss.
Vad handlar det om då? Som jag ser det handlar det om kvinnor och kvinnors perspektiv på världen. Det handlar en hel del om moderskap men även om ensamhet, ångest, övergivenhet, utsatthet, kärlek och om livet i stort. Till en början berättas historierna ur ett jagperspektiv, vilket känns helt rätt i och med temat, men när berättelserna går över i ett tredjepersons perspektiv känner jag mig helt plötsligt utestängd och orolig, som om att jag inte får ta del av allt som finns att ta del av, och det är bara så bra. Jag känner mig utsatt och samtidigt känner jag en gemenskap med andra kvinnor i världen.
För att ge exempel på några ämnen som behandlas då, vi får bland annat möta en gravid kvinna som sitter på mödravårdscentralen. Hon beskriver ett förakt inför de som är där på efterkontroll, som redan har sina barn i famnen. Hon vill liksom fokusera på att vara gravid och föda, hon vill inte beblanda sig med vad som händer därefter. i titelnovellen Grand mal får läsaren ta del av en kvinna som nyligen fått barn men hon visar symptom på någon slags förlossningsdepression. Pappan gör sitt bästa för att hålla humöret uppe men det blir svårt när till och med den unga kvinnliga prästen som ska döpa deras barn får känna på mammans bitterhet. Men varför ska man egentligen döpa sitt barn?
Den ända novell som jag har lite svårt för, mest för att jag inte riktigt tycker att den passar in bland de andra, är Vitbjörn Kung Valemon som består av en del övernaturliga inslag som de andra novellerna inte har. Inte för att det är något fel på den, utan helt enkelt för att den känns lite felplacerad.
Köp boken här eller här.
Recensionsbok från Modernista
jag har recenserat denna bok för Nya Upplagan så har inte skrivit om den i bloggen än, men jag reagerade också på just novellen om björnmannen, gillade den inte heller. Håller annars med dig om att det är en helt fantastisk novellsamling!
SvaraRaderaJessica: Skönt att det inte var jag som var trög då :) Hoppas hon kommer med mer prosa inom en nära framtid!
SvaraRaderaHehe. :) Jaa, jag hoppas också hon kommer med mer prosa snarast!
SvaraRaderaJag gillade björnmannennovellen. Och tyckte den passade rätt bra in i samlingen.
SvaraRaderaPetter: Det är ju det som är skönt med novellsamlingar, det finns något för alla :)
SvaraRadera