Ja frågorna är många. Hanna von Corswant kan sin skräck, det är läskiga tavlor, dockor som verkar titta på en, stora hus med avstängda delar, men det är lite för mycket. Jag tycker helt enkelt att det är för många olika element plus att historien med Karins familj rör till det lite då nutid och dåtid inte riktigt skils åt i texten utan varvas i var och vartannat stycke. Hon slänger ut för många skräckkrokar för läsaren att nappa på, utan att det faktiskt finns någon som drar upp kroken sen.
Men det är en lovande debut, jag tror att hon hade kunnat skriva säkert fem böcker på alla idéer hon har med i den här. Jag hoppas hon lugnar ner tempot lite så att jag kommer bli riktigt rädd, för jag älskar vidriga dockor, läskiga tavlor, mörka knarriga hus och galna människor. Men inte allt på en gång.
Köp boken här eller här.
Recensionsbok från Ordfront förlag.
På beskrivningen av boken blir jag ändå väldigt nyfiken på att läsa. Håller med dig om att om det blir "för mycket" så förtar det intresset en del. Det minskar trovärdigheten.
SvaraRaderaHelena: Det får ju vara massor med läskigheter, men det måste ju leda nånstans. Det an ju inte stå "skräckroman" och så visar det sig vara en psykologisk thriller.
SvaraRadera