Systrarna Meredith och Nina är inte särskilt lika varandra. Meredith är hemmakär, hon har stannat kvar i sina barndomstrakter, gift sig och driver familjeföretaget som sysslar med odling av äpplen. Nina däremot är yrkesfotograf och reser från land till land. Hon vill inte stadga sig utan trivs med en tillvaro utan varken fast sällskap eller fast boende. När deras far blir hastigt sjuk och avlider måste dock båda återvända till sitt barndomshem och till sin kyliga moder, som till synes aldrig har älskat sina döttrar. På faderns dödsbädd tvingar han dem att lova att de skall lyssna på moderns saga som hon många gånger har börjat berätta men aldrig avslutat. Det visar sig att denna saga inte bara är på låtsas utan handlar om moderns förflutna, och om hennes hårda liv i Ryssland - och systrarna får nu följa med på en resa genom tiden och får veta saker om sin mor som de aldrig någonsin kunnat föreställa sig...
Jag tycker jättemycket om denhär boken, och jag hade faktiskt ingen aning om hur otroligt hemska förhållanden man levde under i Ryssland under andra världskriget. Ibland fick jag nästan lägga ner boken en stund och ta en paus innan jag kunde fortsätta. Boken handlar även om relationer; om hur människor påverkas av att växa upp med en förälder som lever med fruktansvärda minnen från krigstider; hur svårt det kan vara att i vuxen ålder kunna ha en fungerande relation med någon när man känt sig oälskad som liten. Jag rekommenderar boken varmt!
Om ni blir sugna på att läsa den finns den att köpa här och här.
Recensionsbok från Albert Bonniers Förlag.
Jag skrev om den här för ett tag sedan i anslutning till ett litet "trädgårdstema" jag hade. Tyckte den lät riktigt bra och var så roligt att läsa att du faktiskt bekräftade den bilden. Jag som har massivt köpstopp nu lägger den till önskelistan.
SvaraRaderaDet gjorde du helt rätt i! :)
SvaraRaderaLäste denna får snart ett år sedan men kommer ihåg den så bra fortfarande. En riktig gripande och stark historia som ger en bra inblick i dåtidens Ryssland.
SvaraRaderaOm jag fällde tårar på slutet!....
Så här skrev jag då: http://wp.me/p178ut-2V
Instämmer än!