![](../../-7yautub63og/ToF0HAMwUOI/AAAAAAAAANA/wjniFlTae6Q/s1600/F_C3_B6rlossningen.jpg)
Det är de första raderna i Måns Wadensjös kortroman Förlossningen. Vi får följa ett manligt nattbiträde på en förlossningsklinik som på ett avskalat sätt berättar om vardagen på förlossningen, både på ett konkret plan, med listor på vad som finns i lådor och hur rummen ser ut, och på ett djupare meningen-med-livet-plan, med funderingar på hur det känns att bli förälder eller vad som sker inom en när barnet är dödfött. Jag som aldrig har varit på en förlossning blir fascinerad av hur strikt allt kan vara, med regler för hur lakan ska vikas, samtidigt som man vet att en födsel är väldigt oberäknelig. En som någon gång varit på förlossningen känner nog igen sig men får nog även en del bakom kulisserna-känsla.
Jag tycker helt klart att det är en intressant blandning av nivåer. Jag slängs mellan att få veta hur en smörgås ska bres och vem som gör det till att i nästa mening riktigt fundera över separationsångest då barnet föds. Läsaren får inte följa något speciellt par eller person utan det är förlossningen som är huvudperson, sedd genom en jagberättares ögon. Och det är inte någon högt uppsatt jagberättare utan han är i princip längs ner i näringskedjan men iakttar chefsbarnmorskan och läkarna på ett icke medicinskt sätt, då han inte är en del av vårdpersonalen. Dock tilltalar berättaren ett "du" som får läsaren att sjunka in i en känsla av att vara den där kvinnan som precis ska förlösas men är man en manlig läsare så fungerar det så klart också, för visst måste man kunna sätta sig in i en mänsklig situation utan att ens någonsin rent fysiskt kan genomlida den?
Jag blir mycket sugen på att läsa hans nya roman, ABC-staden som ska komma inom kort. Förlossningen kommer dock ut som pocket i dagarna och den kan köpas här eller här.
Recencionsbok från Modernista
![](../../-o6ykKmPJHss/ToF0AupWckI/AAAAAAAAAM8/t3oh0LLUzUU/s1600/MettaSignatur.png)
Kommentarer
Skicka en kommentar