När vi skulle läsa Madame Bovary på litteraturvetenskapen var det en deltagare som kom till seminariet och var riktigt arg. Hon förstod inte varför man var tvungen att skriva i förordet hur boken slutar, tror de att alla som läser den nu redan läst den innan eller? Jag slutade läsa förord efter det faktiskt. Men hur ska man förhålla sig till böcker där man vet hur det slutar? En anledning till att jag inte läst Salingers Catcher in the rye förrän nu är just för att jag ju redan vet hur den slutar men nu var jag tvungen i och med bokcirkeln.
Jag gillar berättelsen i sig, den där ångesten över att växa upp och hamna i situationer man trodde att man kunde klara av men som man nog var lite för ung för. Det byggs upp en atmosfär av problem och konstigheter som ger mig en känsla av att det inte finns någon bra utgång ur det. Huvudpersonen Holden är alltså utslängd ur skolan och ränner runt i New York dagarna före jul. Han möter prostituerade, han super, han ringer folk mitt i natten och han verkar allmänt instabil. Hans föräldrar är inte förstående, hans äldre bror skriver manus i Hollywood och hans yngre bror har dött av cancer. En vilsen kille i en stor och kall stad i slutet av 40-talet.
Jag har lite svårt för att förstå hur den här boken kunnat vara censurerad och så omdebatterad. Jag tror helt enkelt att den är för nära i tiden för att man ska kunna sätta in den i en avlägsen kontext men den är inte nära nog för att man ska förstå. Jag försöker hela tiden tänka mig att i The help av Kathryn Stockett så har den svarta hemhjälpen egen toalett för att inte smitta ner de andra med sina "svartingbaciller" och den utspelar sig alltså på 60-talet, men jag lyckas inte helt. Jag förstår väl att det allmänt frisläppta sättet och det svordomsfulla språket inte är helt reko men jag kommer inte helt fram till den där känslan jag antar att man ska ha.
Det som helt drar ner boken för mig är språket. Jag klarar inte av talspråk i skrift så som "chrissake" eller "wuddya" och jag blir helt spattig av att varannan mening slutar med "...and all" eller "no kidding!"och att Holden hela tiden benämner samtliga med epitetet "old", till och med hans jämnåriga väninnor eller hans syster (old Phoebe). Nej, det passar inte mig alls tyvärr.
Jag kan väl avsluta med att den inte alls slutade som jag "visste" att den gjorde, inte alls faktiskt. Jag blev helt paff när den tog slut för jag väntade hela tiden på något annat. Det överraskade mig helt och gjorde att jag halvt missade hur den faktiskt slutade, men det ska bli intressant att diskutera den med bokcirkeln helt klart.
åj, den läste jag 1970, boken håller kanske än... det häftigaste som man kunde läsa, på skolan då.
SvaraRaderaHannele, spännande, vad tyckte du om den då?
SvaraRaderaJa, jag blev också helt paff över slutet! Man har ju ändå hört så mycket om denna boken och vissa saker har nog gjort att man antagit att boken ska sluta på ett visst sätt - och så gör den inte det.
SvaraRaderaSara : Hehe skönt att det inte bara var jag då :)
SvaraRadera