Då har jag slutligen, flera år efter alla andra, läst pseudonymen Hans Koppels succébok. Den sätter fingret på många vardagliga och äktenskapliga problem, den är tragisk men också rolig. Det är väl det här som kallas svart humor? Den ger mig vibbar av Hotakainens Löpgravsvägen (både innehållsmässigt och på omslaget) men den berör inte lika mycket för den är mycket kortare och mer lättläst. Koppel lyckas med få utvalda ord fånga många känslor att känna igen sig i.
Språket är avskalat så långt det bara går, och det fungerar bra. Inga onödiga utsvävningar gällande miljöbeskrivningar och inga långa dialoger. Något som är ännu mer speciellt är att berättaren tilltalar läsaren när denne talar om huvudpersonen Anders, vilket blir lite konstigt när man som mig inte är en man, men man kommer snabbt in i det och även det funkar. Det blir som en slags distans till Anders lite galna tankesätt.
Jag sträckläste boken och önskar nu i efterhand att den var lite längre, men samtidigt känns det skönt att kunna sluka en bok så. Det finns två böcker till i samma anda, Medicinen som ska vara satirisk chicklitt och Kungens födelsedag som handlar om, ja just vad det låter som, kungen. Jag ser fram emot samma snabba, avskalade humor och tragik i dessa två.
Köp boken här eller här.
Köp boken här eller här.
Jag gillade verkligen språket när jag läste den här boken! Jag borde läsa Koppels andra böcker också. :)
SvaraRaderaLinnea: Jag påbörjade just Medicinen :)
SvaraRadera