Kulturloggen

Året är 1984. Aomame är kampsportstränare till vardags men är även lönnmörderska. Hon vill inte ha någon nära relation till en man men kan inte låta bli att ragga upp tunnhåriga medelålders män för vilt sex. Tengo är en halvdan författare som en dag kommer över uppdraget att i hemlighet skriva om 17-åria Fukaeris ännu inte utkomna roman Luftpuppan. Aomames och Tengos berättelser knyts ihop av en sekt och av en värld med två månar som kallas 1Q84. 

Murakami är bättre och mörkare än någonsin förr. Han målar som vanligt upp en surrealistisk stämning i en värld som är mycket lik vår egen, fast ändå inte. Det är mycket sex, en hel del historia och musikaliska referenser, även om de två senare än så länge är ganska få.

Murakamis karaktärer är, som alltid, lite udda och på gränsen till tafatta eller störda. Även om Murakamis miljöbeskrivningar är rätt vaga så finns ändå Tokyo och Japan där, som i bakgrunden och för mig som varit där så är det så klart en extra kick.

Men märk väl att detta är del ett av tre. Det känns som något av en transportsträcka på 450 sidor inför den andra boken. Det händer alltså inte så väldigt mycket, vilket det kanske inte alltid gör i Murakamis böcker, men här händer det nästan ännu mindre ändå. Men det är en fantastiskt bra start, det bådar gott inför kommande två böcker, som jag så klart tänker spara lite på. Jag vill inte att det ska ta slut för snabbt och jag klarar nog inte riktigt av för mycket Murakami på en gång.

Boken går inom kort att köpa i pocket här och här.