Det första som den här romanen påminner mig om är Fria män av Halldór Laxness. Fadern som absolut vill leva kvar i en värld som tillhör det förflutna och den yngre generationen som inte vill bo på landet utan som vill flytta in till städerna, gå i skolan, läsa böcker. Det andra som den här romanen påminner mig om är den dokumentär som gick på SVT i julas vid namn Kokvinnorna, där ett par systrar hotas bli av med sin gård på grund av vanvård fast de bara försöker förvalta föräldrarnas arv genom att sköta gården på ett sätt som de kan.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken. När den kom intresserade den mig inte alls, när den vann Augustpriset blev jag nästan mindre intresserad. Dock valde jag ändå att hålla en öppen bokcirkel på biblioteket om just den här boken, för att utmana mig själv och för att få prata om boken. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att den är bra eller om den tråkar ut mig. Historien om fadern är tragisk och hemsk, språket är helt klart fantastiskt, men det där med lantbruk och fåglar tilltalar mig inte egentligen. Eller passar det in just i den här berättelsen? Kanske är det till och med så att den inte hade fungerat på något annat sätt?
Det ska bli oerhört intressant att höra vad de andra cirkeldeltagarna har att säga om den.
Köp boken här, här eller här.
Kommentarer
Skicka en kommentar