![](../../-EKui5kz9v5c/TzeHnQgTcFI/AAAAAAAAAW0/CnV3uXaq_M8/s1600/Tabula.jpg)
Jonas Joelssons debutroman är en, i alla fall för mig, annorlunda berättelse om nutid, kärlek och relationer. Jag blir oerhört fascinerad av vad det är som får mig som läsare att vilja fortsätta, för det första som slår mig är att jag faktiskt riktigt avskyr samtliga karaktärer i boken, ingen är särskilt sympatisk. Berättelsen är rätt rå med sexscener och ohämmat intag av alkohol och droger, det finns inga mysiga stunder med trevliga miljöer eller situationer. Kanske att man kan skymta någon slags mänsklig närvaro i de olika karaktärernas återblickar till sina uppväxtår. Jag önskar ingen av de här karaktärerna någon framgång, men jag är så otroligt nyfiken på vad det är som har hänt. Joelsson har skickligt delat upp varannat kapitel i "före" och "efter" och för vart kapitel kommer man närmare vad som har hänt i mitten och man kommer närmare något som kanske kan vara Davids räddning och svaret på vad Tabula Rasa Hotels är.
Av någon anledning tänker jag att den här romanen på något sätt kan liknas med Jens Lapidus böcker, utan att ens ha läst dem. Det har väl med drogerna och Stockholms inneställen att göra, dock är Joelssons bok ingen kriminalroman trots det ovan nämna spänningsmomentet. Jag kommer också att tänka på Brett Easton Ellis kultklassiker American Psycho av samma anledning som Lapidus: droger, vackra, uttråkade och rika människor samt det här med att människor kan se perfekta ut på utsidan men vara helt i kaos på insidan. Ellis och Joelssons romaner har en del annat gemensamt, så som sexscener och lite våld men Joelssons karaktärer kommer så klar inte i närheten av Ellis psykopat Bateman
Av någon anledning tänker jag att den här romanen på något sätt kan liknas med Jens Lapidus böcker, utan att ens ha läst dem. Det har väl med drogerna och Stockholms inneställen att göra, dock är Joelssons bok ingen kriminalroman trots det ovan nämna spänningsmomentet. Jag kommer också att tänka på Brett Easton Ellis kultklassiker American Psycho av samma anledning som Lapidus: droger, vackra, uttråkade och rika människor samt det här med att människor kan se perfekta ut på utsidan men vara helt i kaos på insidan. Ellis och Joelssons romaner har en del annat gemensamt, så som sexscener och lite våld men Joelssons karaktärer kommer så klar inte i närheten av Ellis psykopat Bateman
Om jag ska vara helt ärlig så hade jag varit gott och väl nöjd med kontrasten mellan "före" och "efter" samt det annalkande ögonblicket då vad som hänt avslöjas. Jag tycker att hela mystiken kring Tabula Rasa-hotellen är en hel berättelse i sig, lite som att Joelsson försökt klämma in två berättelsen i en som egentligen hade kunnat bli två böcker. Men jag gillade boken ändå, helt klart ett intressant inslag i den svenska samtidslitteraturen.
Recensionsbok från A Nice Noise förlag med Gustaf Skarsgård som uppläsare.
Köp boken här eller här (som pappersbok här eller här).
![](../../-pFLiQ_Psuzw/TjK2py_iHfI/AAAAAAAAABY/sOOrDp7Ti98/s1600/MettaSignatur.png)
Köp boken här eller här (som pappersbok här eller här).
![](../../-pFLiQ_Psuzw/TjK2py_iHfI/AAAAAAAAABY/sOOrDp7Ti98/s1600/MettaSignatur.png)
Kommentarer
Skicka en kommentar