Kulturloggen

Jag vill inte skriva om en kvinnlig författare som jag tycker är extra framåt i kvinnorfrågor och jag vill inte heller skriva om en kvinnlig karaktär som betytt mycket för mig. Jag vill skriva om mina lärare som fått in mig i litteraturens fantastiska värld där jag är för att stanna. 

Jag har många gånger skrivit om att jag inte började läsa böcker, på allvar, förrän i slutet av min gymnasietid. Jag har alltid älskat berättelser men har tagit del av dessa via film. Jag tror att jag har min gymnasielärare i svenska att tacka för att jag upptäckt böckernas fantastiska värld. Hon var alltid glad och hennes sätt att lära ut var helt annorlunda mot de naturvetenskapliga ämnen som dominerade på mitt gymnasieprogram. Vi delade in läsåren i olika teman och diskuterade ihop i klassen vad vi ville göra med det. Skulle vi skriva ett arbete? Ha grupparbete? Göra en film? Muntlig redovisning? Vi bestämde allt ihop. Om vi då ska gå in på litteratur specifikt så läste vi tyvärr inte alls lika mycket som andra verkar ha gjort, vi läste en varsin klassiker, en varsin nobelpristagare i litteratur och vi hade ett grupparbete om en varsin litterär epok. Jag läste Njals saga som klassiker, Churchill som nobelpristagare och min grupp presenterade epoken antiken iklädda lakan. Det var inte mycket men det sådde ett frö för det var roligt.  Tack snälla Ingrid för din fantastiska insats!

Den andra huvudpersonen i det här inlägget är den ena av mina två lärare i litteraturvetenskap på högskolan. Den andre var en tanig man i 60-årsåldern som baserade all sin undervisningen på kanon och gammal vana. i hans värld fanns det rätt och fel och han ville gärna använda gamla ryska analysmetoder för sagor på mer avancerad litteratur, vilket alla utom han tyckte var krystat. Han tog bort sin favoritroman Svart och rött ur litteraturlistan för att han inte gillade att folk sa fel saker om den. Han blev helt förvirrad när någon föreslog ett homosexuellt perspektiv på Den store Gatsby vilket han aldrig hade hört talas om. Han var mycket snäll och kunnig, men ganska bakåtsträvande. Den kvinnliga lärarinnan däremot, hon tog med asiatisk litteratur, trots att den stod utanför den västerländska kanon. Hon tog alltid med kvinnlig litteratur i alla de epoker hon hade hand om. Man fick tycka och tänka precis som man ville om litteraturen, bara man kunde förklara hur man tänkt ur ett någorlunda vetenskapligt perspektiv. Hon hade en valbar kurs gällande feministiskt litteratur och genusperspektiv som än idag gör intryck på mig och som helt klart var den bästa delkursen. Hon var en ganska grå kulturtant, men hade gärna knallblåa strumpbyxor på sig. Hon kom för sent till lektionen när Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur eftersom hon lyssnade på sändningen och hon tjöt av lycka över att det blev denna fantastiska kvinna. Tack Cathrine för att du förnyade undervisningen, jag hoppas att du gör det än idag när den ande mannen gått i pension. Tack för att de böcker du valde till kurserna gör intryck på mig än idag, här kan namn som Hanne Örstavik, Christine Falkenland, Toni Morrisson och Moa Martinsson nämnas. 

Slutligen måste jag även rikta ett tack till den fantastiska damen som höll i Barn- och Ungdomslitteratur på Högskolan i Halmstad. Jag minns inte hennes namn längre, men hon var otroligt engagerad och framhävde kvinnor och flickor även hon. Vi pratade om Gittan, Cecilia Rees, Maria Gripe, Jag saknar dig, jag saknar dig!, Lyra i Pullmans trilogi om Den mörka materian och många andra. Jag hoppas att även du fortfarande är lika entusiastisk.