![](../../-O59IOPaYL1Q/T4RizZW2xoI/AAAAAAAAAYs/Gf1D35leSCQ/s1600/Havsmannen.jpg)
Jag blir så fruktansvärt arg när jag läser den här boken för den skildrar hur hemska ungdomar kan vara och hur usla föräldrar det finns. Man får läsa om misshandel, utpressning, grov mobbing skolkamrater emellan. Och så dessa föräldrar som inte ger barnen mat, som snor barnens pengar för att köpa sprit och att de bara inte verkar ha en medkänslig gen i hela kroppen. I en scen där fadern byter ut Roberts glasögon, som han knappt ser något utan, mot läsglasögon och gör sönder hans gamla gjorde mig så arg så att det var tur att jag var på gymmet så att jag kunde få ut min frustration. Det är fantastiskt bra på ett obehagligt sätt för man vet att det är såhär vissa har det, tyvärr.
Den där Havsmannen då? Ja han dyker ju upp mer som ett sidoelement, en liten liten hint om det där fantastiska som Den vidunderliga kärlekens historia handlade om. Jag tycker väldigt mycket om Havsmannen, missuppfatta mig rätt, men det känns lite som att berättelsen om syskonen är så stark att han inte riktigt får någon plats. Jag hade gärna sett mer Havsman faktiskt. Men en fantastiskt bra bok hur som, jag är inte på något sätt besviken.
Köp boken här eller här
![](../../-pFLiQ_Psuzw/TjK2py_iHfI/AAAAAAAAABY/sOOrDp7Ti98/s1600/MettaSignatur.png)
Det låter som en riktigt intressant bok, skriver upp på att-läsa-listan!
SvaraRaderaLouise: Läs gärna hans andra böcker också, om du inte gjort det :)
SvaraRaderaJust den scenen med glasögonen berörde också mig starkt. Jag fick starka glasögon när jag var åtta år och min mamma (som är snäll) tog av mig dem när det var otäckt på TV...
SvaraRadera