Mary och Anne är tvillingar. De är 17 år gamla och bor med sin mamma utanför Göteborg. Systrarna har en oerhört nära relation och är nästan som en enda person - både i sina egna ögon och i omgivningens. Deras mamma har till och med gått från att kalla dem Mary och Anne till att helt enkelt säga MaryAnne. Självklart har flickorna endel särskiljande karaktärsdrag också. Mary är utåtagerande, rebellisk och argsint, medan Anne är tillbakadragen och försiktig.
Mary och Anne har dock något som gör dem till ett väldigt speciellt tvillingpar. Mary har förmågan att låta vålnader från andra sidan inta hennes kropp och tala genom henne, och Anne har förmågan att se och kommunicera med dessa vålnader. Tillsammans är de ett medium.
När Mary och Anne under en sommar bor i sin fars lägenhet inne i Göteborg kommer de i kontakt med en grupp medier som söker efter en liten flicka som försvunnit nio månader tidigare. Flickan har gått upp i rök och polisen har inte lyckats komma någonvart med utredningen, men tillsammans med gruppen verkar tvillingsystrarna närma sig en lösning. Dock leder deras sökande in dem på en ödesdiger väg som utan tvivel kommer att sluta i tragedi, och det verkar inte finnas något sätt att vända tillbaka.
Detta är Christin Ljungqvists debutbok, och jag ser redan fram emot nästa! Kaninhjärta är mörk och obehaglig, och den stannar kvar hos mig även när jag har slagit igen pärmarna och ställt in den i bokhyllan. Christin Ljungqvist har ett vackert och målande språk som gör att miljön och personerna i boken känns levande, och jag känner till och med endel saknad när jag läst ut boken - vilket jag gör ganska snabbt trots att jag vill bromsa upp tempot och spara på den. Med fasa för vad som komma skall vänder jag blad och läser vidare, och jag älskar varenda ångestladdad sekund av det.
Jag vill förresten passa på att rikta ett tack till Gilla böcker för ännu en bra bok, jag blir lika glad och förväntansfull varje gång ett paket från förlaget dimper ned i brevlådan!
Sugen på att läsa Kaninhjärta? I så fall kan du köpa den här eller här.
Jag försökte också bromsa upp läsningen ibland, men det var svårt att lägga den ifrån sig :)
SvaraRadera