Kulturloggen

Vad är det för fel på mig? Jag läser inlägg på bloggar, Facebook, Twitter där folk skriver om böcker de spar på, böcker de aldrig vill ska ta slut och jag känner bara "Va? Vad är det för konstig känsla?" samtidigt som jag känner en bitter avundsjuka. Jag försöker minnas en tid då jag läste EN bok och njöt av den. Jag föreställer mig att den där aldrig ta slut-känslan måste ha uppkommit inför den sista Harry Potter men jag minns den inte. Jag försöker minnas ångesten efter att ringen förstördes i Sagan om ringen men jag minns bara densamma från filmatiseringarna. Varför har jag inte den här känslan?

Samma sak gäller känslan av att längta efter en bok man håller på med, senast jag kände den var när jag läste Belinda Bauers Mörk Jord, och som jag älskade den känslan. Jag planerade hur jag skulle kunna komma undan med att göra så lite som möjligt efter jobbet för att kunna läsa. Varför känner jag inte så här hela tiden? Jag brukar trots allt lägga ner böcker som inte intresserar mig, jag har slutat tvångsläsa klart böcker. 

Just nu läser jag en otroligt välarbetad biografi om en samling små japanska prydnadsfigurers resa genom Europas historia från mitten av 1800-talet fram till nu. Boken heter Haren med bärnstensögonen av Edmund de Waal och är just nu hyllad både bland tidningskritiker och bokbloggare. Jag blir rastlös när jag läser, fast efter varje kapitel måste jag tänka igenom vad jag läst och smälta det, för det är mäktigt. Men så kommer jag på mig själv med att snegla på nästa bokcirkelbok, Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl som ska vara läst före 4 augusti. Sedan kommer jag på att jag vill läsa Neil Gaimans Amerikanska gudar eftersom det är mycket snack om den just nu då den ska bli TV-serie. Och hur var det nu med min boktolva? Jag sneglar på Easton Ellis Lunar Park i hyllan och blir lite inspirerad av Eli läser och skriver som läser den nu. Science fiction var ju något jag skulle läsa mer av, Bradbury kanske? Och det var länge sedan jag läste Murakami, borde jag inte läsa nästa 1Q84 innan jag glömmer bort den förra? Eller ska jag läsa en thriller/deckare? Sambon ligger i sängen och läser den nya French och det verkar uppenbarligen otroligt fängslande. 

Ja ni ser, jag är helt fullkomligt ofokuserad. Varför kan jag inte leva i boknuet och läsa i den takt det tar, längta efter den bok jag läser just nu och känna lite sorg när den är slut? Har jag för många böcker i min närhet som pockar på min uppmärksamhet? Ska jag låsa in alla böcker så att jag slipper förföras av deras lysande bokryggar i hyllan? Eller har jag kanske ett sug efter för mycket olika typer av litteratur och läsupplevelser på en gång? Vore det enklare om jag bara ville läsa deckare eller chicklitt? 

Jag tror att det är dags att lägga undan storkonsumtionen. Sluta skämmas över hur få böcker man läst på en månad, den genomsnittlige svensken läser väl knappt en bok per år? Varför måste då jag läsa 100 stycken? Jag ska välja ut varje bok med omsorg, läsa, njuta eller lägga ifrån mig, sörja eller vara glad över att den är slut. Det är dags att hitta boknuet o masskonsumtionen och skapa sig lite bok-mindfullnes, är ni med mig?