Åh herregud vilken samling psykiskt skadade karaktärer den här boken innehåller. När jag började läsa boken låg jag på soffan och mådde fruktansvärt dåligt rent psykiskt, en brutal ångest la sig över hela mitt väsen. Efter att jag frågan på Twitter insåg jag att det är bokens fel och jag fick läsa den i stötar under en ganska lång tid. Det här är egentligen en bok som ska sträckläsas för att man inte ska tappa stämningen, så för mig som läste den i tre omgångar tappades spänningen lite bort på vägen. Och så måste jag säga att jag tyckte att slutet var lite väl överdrivet, jag hade nöjt mig med ett slut, inte att det skulle komma ett till när allt väl var över.
Men det ska sägas att det här är en sådan där thriller som jag känner att jag gillar, alltså en som inte handlar om en polis i nån evighetslång serie. Jag hade tänkt recensera Modernistas kommande översättning av Flynns andra bok Dark Places, men den ser ut att ha blivit försenad till slutet av året. Men jag behöver nog några månader på mig att samla mig inför ännu ett möte med ångestens drottning.
Tyvärr lyckades jag läsa en riktigt dålig svensk översättning, om ni funderar på att läsa den här så gör det på engelska, eller om ni inte vill det så vänta på Modernistas översättning av hennes andra bok.
Köp boken här eller här.
"Ångestens drottning" - vad träffande! Den är verkligen ångestfylld men väldigt bra.
SvaraRaderaEli: Ja, jag önskar bara att jag var lite mer stabil själv när jag läste. Den hjälpte mig föga och den var otroligt jobbig.
SvaraRadera