På en skola i Skottland jobbar ungmön Jean Brodie som lärare. Hennes kollegor tycker inte om henne alls, de gör precis allt för att hitta något sätt att bli av med henne. Men än så länge är hon kvar, för att hennes elever tycker oerhört mycket om henne.
Miss Jean Brodie har sitt eget sätt att undervisa på, hon berättar de delar av historia som hon anser vara intressanta, hon tar med sina elever på konstutställningar, hon spelar golf med dem och hon berättar om sitt kärleksliv. Men en dag blir hon förrådd.
Den här moderna klassikern från 60-talet är en bitvis mycket rolig bok, och då tänker jag främst på framställningen av Brodieflickorna i unga år. Jag skrattar högt åt när flickorna diskuterar könet på en manlig grekisk staty som de sett och jag tycker att skildringen av det unga oskyldiga fastän nyfikna synsättet de har är fantastiskt. Flickorna förstår sig inte alls på det här med passion och befruktning, för hur kan det finnas någon passion kvar efter något så äckligt som att ta av sig kläderna inför varandra?
I förordet skriver Andres Lokko att boken ofta anklagas för att handla om ingenting och han säger att man måste ha en viss livserfarenhet för att förstå dess storhet. Och jag förstår precis vad han menar, jag tror att man måste läsa boken ett par gånger. Det händer ganska mycket fast ändå inte, det känns som att jag bara läst en första ytlig gång, jag behöver smälta den och läsa den igen en annan dag.
Recensionsbok från Modernista
Köp boken här eller här.
jag gillade boken, finns en hel del i den
SvaraRadera