![](../../-lMqLHNmqMe0/UBYtvzaDJSI/AAAAAAAAAgU/xmFunvxLtH4/s1600/Vi_som_aldrig_sa_hora.jpg)
Fyra killar som har vuxit upp i Falköping umgås mest av gammal vana. Hannes lyckades ta sig till Stockholm men det höll inte så länge. Frippe går på volleybollgymnasiet och inleder ett förhållande med Hannes flickvän vilket gör saker och ting komplicerade. Kristian äter tills det gör ont och han kämpar med sin fars död. Stig syns knappt, han håller mest bara käften.
Boken utspelar sig på två tidsplan, det finns ett före och ett efter, före och efter Hannes Stockholm. Före och efter Hannes flickvän Wilma. Det kan kännas lite rörigt med tiden till en början kan jag känna, men efter ett tag får man ordning på det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om de här karaktärerna. De super, de ligger runt och de är allmänt menlösa. Deras mentala nivå känns mer som 15 än 20, i alla fall om jag tänker tillbaka till när en annan betedde sig som dem. Jag känner inte direkt någon sympati med vare sig Hannes, Frippe eller Wilma, de känns lite korkade och osympatiska. Den ende som jag faktiskt intresserar mig för är Kristian, hans familjehistoria och hans pappas död.
Och språket känns emellanåt krystat, med uttryck så som "elden smeker cigaretten". Nej, det här var nog ingen bok för mig, trots att den utspelar sig i grannstaden Falköping. Om det är någon som verkligen gillar den så får ni gärna förklara storheten för mig.
Köp boken här eller här.
Om du hittar någon som kan förklara tjusningen med den, får du gärna skicka över dem till mig så att de kan förklara för mig också. För jag gillade den inte alls när jag läste den.
SvaraRadera