Polisen Jonas Holly är sjukskriven efter sin hustrus död, och vandrar omkring i sitt hus som i ett vakuum. Det enda avbrottet i hans enformiga, zombieliknande existens är de terapisessioner han har hos en psykolog som skall hjälpa honom bearbeta dödsfallet och bedöma när han är redo att återgå i tjänst.
Samtidigt börjar barn försvinna spårlöst i och omkring Shipcott. Barn som tillfälligt lämnats i bilar verkar gå upp i rök, och när föräldrarna återkommer finns en lapp fasttejpad på fordonet med texten "Ni älskar dem inte". När Jonas Holly blir friskförklarad av sin psykolog kastas han handlöst in i utredningen, som till en början inte verkar leda någonstans alls.
Stephen Lamb, som nu är hela 17 år gammal och som blivit förälskad i hästtjejen Em, hyser starka misstankar om att förövaren är ingen mindre än Jonas Holly själv. Stephen verkar för övrigt vara den enda personen i hela byn som inte litar på Jonas och som tror att han hade något att göra med sin hustrus död.
Även om Ni älskar dem inte inte är lika bra som Mörk Jord, så är den definitivt mycket mer intressant och fängslande än Skuggsida. Fokuset har skiftats tillbaka från Jonas Holly till Stephen Lamb - som ju är en så otroligt mycket mer intressant karaktär - och storyn är mer originell än i Skuggsida som kändes som en helt ordinär deckare. Stundvis är den faktiskt riktigt obehaglig! Det känns roligt att man får inblick i Stephens liv igen, nu när han blivit lite äldre och träffat sin första kärlek. Jag tycker Belinda Bauer är duktig på att porträttera olika typer av karaktärer, de känns trovärdiga och levande. För er som, liksom jag, blev besvikna på Skuggsida rekommenderar jag ändå att läsa Ni älskar dem inte, jag tror att ni kommer att gilla den. Det gjorde i alla fall jag.
Om ni vill läsa boken så finns den att köpa här och här.
Ett stort tack till Modernista för en bra recensionsbok!
Jag tyckte faktiskt att detta var den mest spännande och intressanta ev de tre. Även om jag inte helt köpte Jonas Hollys karaktär i den här, kändes inte heelt trovärdig. Det kanske inte Stephen Lambs gjorde heller, men det lade jag inte märke till överhuruvdtaget i mitt favoriserande! Han har ju blivit en toppenkarktär! Jag gillade greppet med hur handlingen vände i mitten också..:)
SvaraRaderaJa, jag gillar verkligen Stephen, mer böcker om honom tack! :)
SvaraRaderaHm, märker att jag tjatar lite, men Lars Sundhs bokomslag är verkligen underbara. Kärlek. Även gjort dem till Modernistas Janet-Frame-serie, som jag var tvungen att blogga om: http://www.bokdetektiven.se/?p=160
SvaraRadera