Fransk litteratur, eller snarare den franska realismen, har varit min stora nemesis i litteraturhistorien. Jag plågades halvt till döds när jag tvingades läsa både Pappa Goriot och Madame Bovary inom loppet av en vecka under min litteraturvetarutbildning. De där eviga miljöbeskrivningarna ger mig rysningar än idag.
Men nu börjar det närma sig 10 år sedan jag läste dessa böcker och avskyn har börjat avta. Jag är till och med lite sugen på omläsning i hopp om att jag ska tycka om det. Madame Bovary har nyss kommit i nyöversättning och jag har varit i Paris och känt in dess historia. Kanske var stressen och tidspressen det som förstörde läsupplevelsen eller var jag helt enkelt inte vuxen nog? Och varför inte läsa några andra gamla fransoser när man ändå håller på, kanske hittar man något man verkligen gillar? Hugo, de Maupassant, Zola, Daudet, bröderna Goncourt, Baudelaire, Diderot, Stendahl?
Jag vet att jag sagt att jag inte ska ha utmaningar, för jag kan aldrig hålla dem, men det här är mer som terapi, är 2013 året då jag ska komma över min avsky för Flaubert och Balzac? Är det året då jag ska uppskatta den här stora delen av litteraturhistorien? Det är helt enkelt dags att växa upp, möta sina demoner och ge det ett riktigt försök. Och om det går vägen kanske jag till och med tar mig an en annan fobi därefter, nämligen avantgardisterna.
Så, vilka är sugna på att hänga på? Eller kanske bara bekänna en litterär fobi? Vad har ni för litterära luckor, fobier, demoner?
Kör hårt, mycket som ändras på tio år :) förmodligen var det mycket stress som förstörde läsupplevelsen.. Själv är jag väldigt inne på ryska författare nu och älskar dem!
SvaraRaderaJag älskar också ryssarna faktiskt, även om jag läste dem i samma veva. Jag hoppas på lite förlåtelse från min sida helt enkelt ;)
RaderaJag är rädd för Ulf Lundell!
SvaraRaderaJa han är rätt skrämmande faktiskt ;)
Radera