Det är 70-tal och det händer mycket i världen. Framförallt har unga kvinnor börjat ta för sig, speciellt i relationer. Martina är student och en dag möter hon Gustav. Hon följer med honom på teater, trots att hon inte är särskilt intresserad, men de fattar tycke för varandra och börjar följa varandra genom livet, men det är ingen enkel resa. Gustav vill gifta sig, det vill inte Martina. Gustav vill flytta ihop, det vill inte Martina. Martina vll vara själv, ha ett eget rum, det vill inte Gustav. Men ändå kan de inte vara utan varandra, de är miserabla ihop men de är än mer miserabla tillsammans.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag gillar verkligen skildringen av miljön, av vardagstristessen, där jag verkligen känner igen mig i varenda tanke och beskrivning. Tankar om hur meningslöst det är att spendera större delen av sin dag åt att jobba åt andra och lusten att läsa hela livet. Men jag tycker inte särskilt mycket om karaktärerna i sig. Jag tycker rent ut sagt att de är självupptagna idioter och håller inte alls med dem i deras val och relationsresonemang. Det finns ingen passion, inga uppoffringar eller kompromisser. Bara två egoister som går sina egna vägar i ren trots. Det är först på de sista kanske 30 sidorna av boken som jag börjar känna något för dem, vilket är ganska illa med tanke på att boken är 550 sidor lång.
Köp boken här eller här.
Nej men. Jag som har den i min läsahylla. Nu blir jag tveksam.
SvaraRaderaHm! Det är ju viktigt att tycka om karaktärerna, iallafall någon. Är ändå lite nyfiken på den...
SvaraRaderaNu ska ni inte lyssna så mycket på mig, den är så klart läsvärd! :)
SvaraRaderaJag har ett enormt läsminne kopplat till den här. Min dåvarande pojkvän (10 år sedan, typ) hade läst den på rekommendation av en tjejkompis och tyckte jättemycket om och tyckte jag borde läsa. "DU skulle verkligen gilla!" Och jag kände såååå igen mig. Såg min framtid framför mig, hur jag skulle ge upp mina drömmar, bli bibliotekarie och leva ett grått och torftigt liv... Nu är INTE det min pojkvän längre, jag jobbar som bibliotekarie och tycker nog att det är förbaskat mycket roligare än jag tänkte.;) Jag tror att det var för att jag som du, inte gillade någon av personerna i boken riktigt, som jag blev orolig vid tanken på att min framtid skulle se lika trist ut, men så där behöver det ju INTE ALLS BLI. Är istället mycket nöjd med mitt läsande liv.=)
SvaraRaderaHaha ja jag känner så klart igen mig också, fast jag har inte hennes relationssyn alls.
Radera