Året är 1883 och i det karga isländska landskapet är pastor Baldur Skuggasson ute på rävjakt. Han följer en rävhona i ett dygn innan han lyckas skjuta henne. Samtidigt har den mystiska kvinnan Abba avlidit. På 1860-talet anlände hon till byn efter att ha hittats på ett holländskt skeppsvrak. Hon har Downs syndrom och kan knappt prata men hon vet allt om fåglar och samlar på deras fjädrar. Hon ger upphov till blandade känslor inom kyrkan men hon lyckas charma flera invånare och blir ett föremål för villkorslös kärlek.
Ja, vad ska jag säga, det här är helt fantastiskt! Sättet Sjón använder språket till att beskriva det kalla och mytiska landskapet på den isländska landsbygden är helt fenomenalt. Han gör det inte bara rättvisa med sina precisa beskrivningar utan han lyfter upp det ännu ett snäpp. Man riktigt känner hur den kalla vinden susar i öronen och kryper in ända in under huden. Han har helt enkelt moderniserat den isländska sagan till något som känns helt rätt. Att lyckas berätta en ganska invecklad historia och ge en sådan miljöbeskrivning på så få sidor är för mig ett mysterium. Inget annat än genialiskt för att vara helt ärlig.
Om jag nu ska klaga på något så är det väl att jag läst den här på svenska och inte på originalspråk när det nu är ett språk jag behärskar. Personnamn och ortsnamn böjs så konstigt, eller rättare sagt inte alls, på svenska så det blir helt fel för mig.
Köp boken här eller här
Kommentarer
Skicka en kommentar