När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt.
Ja den meningen kan vara en av de mest kända inledningarna till en berättelse någonsin. I riktigt Kafka-manér hamnar läsaren, och huvudpersonen, mitt i något som inte riktigt kan förklaras. Det sätter Gregors familj på prov och visar någon slags mänsklig likgiltighet. Det intressanta här, tycker jag, är vad det är han förvandlas till för "varför" går inte att ta reda på. Han kryper runt, både på golv och i tak, han talar om sina taniga ben och hur stor är han egentligen? Kafka ger en såpass vag beskrivning att varje läsare tvingas skapa sin egen bild av ohyran och det är inte helt lätt att lyckas med, speciellt inte på så få sidor.
I Den sanningssökande hunden däremot är det ett faktiskt djur som är berättaren, det är en hund som beskriver sin värld utifrån hur man skulle tänka sig att en hund skulle göra samtidigt som hunden försöker förstå sig på människans värld. Den skapar ett intressant utanför-perspektiv som får en att tänka till gällande vad som faktiskt är viktigt i livet.
Två rätt absurda noveller av mästaren Kafka med djur i huvudrollen alltså. Men jag blir alltid kluven när jag läser något av honom för jag har alltid tanken om att han inte ville bevara sina verk och för att mycket är ofullbordat. Jag kan verkligen inte bestämma mig för om Kafkas vän, som på Kafkas dödsbädd lovar att bränna hans verk, gjorde oss en tjänst eller om han gjorde Kafka en otjänst. Det är otroligt elakt att gå emot en döende mans sista önskan, men visst har vi haft stort litterärt nöje av hans verk? Vare sig de är fullständiga eller inte?
Köp förvandlingen här eller här.
Kommentarer
Skicka en kommentar