Kulturloggen

I helgen träffades vi tjejer i bokcirkeln och diskuterade boken The perks of being a wallflower. Boken handlar om Charlie, en tonårskille, som skriver brev till en anonym mottagare som han själv inte känner särskilt väl. Man får aldrig veta vem denna person är, det hintas dock någonstans att Charlie "hört att hon är en tjej som är lätt att prata med" och därför väljer att skriva till just henne.

Av det Charlie skriver så förstår man snart att han är något av en enstöring, som inte riktigt får det sociala samspelet med andra i hans ålder att fungera. Han är tillbakadragen men mycket intelligent. Av en lärare får han rådet att interagera mer med sin omgivning istället för att bara stå vid sidan och iaktta, och tack vare detta blir han snart vän med Patrick och Sam, ett syskonpar som går i en klass över honom. Charlie följer med dem på fester, han testar droger, blir av med oskulden och skaffar en flickvän trots att han egentligen är olyckligt förälskad i Sam. Det är ganska uppenbart att Charlie inte mår särskilt bra, han är deprimerad och antyder att han tidigare fått behandling för detta. Bland annat så har han mycket dåligt samvete för att hans moster, som bodde hos Charlie och hans familj, dog i en bilolycka på väg för att köpa en present till Charlies födelsedag. Charlie börjar gå hos en psykolog igen och behandlingen visar sig bli väldigt jobbig men nödvändig.

Det är jättesvårt att förklara denhär boken, eller sammanfatta handlingen i den, på ett bra sätt. Den handlar liksom om allt och ingenting på samma gång. Det är Charlie och hans familj och hans vänner, hans syn på livet och saker och ting som sker omkring honom. Jag gillar verkligen boken och fastnar i den ganska så omgående. Sättet den är skriven på är väldigt trovärdigt, det känns verkligen som om den är skriven av en tonåring. I sista kapitlet bjuder den på något som jag nog undermedvetet anat litegrann men som ändå kommer som en chock, och som förklarar varför Charlie är som han är. I USA är boken bannlyst på många skolor pga att det förekommer droger och sex i boken, och för att man är rädd att den skall uppmana till självmordstankar - något jag bara anser är löjligt. Varken drogerna eller sexet är särskilt centralt i handlingen, och i övrigt tycker jag boken känns ljus och hoppfull och den kan säkerligen få många ungdomar som mår dåligt att inse att det de känner inte är ovanligt eller onormalt. Uppenbarligen har Stephen Chbosky fått många tack från människor som hävdar att boken gett dem hopp och räddat deras liv när de mått dåligt.

Om du är intresserad av att läsa boken finns den att köpa här och här.
Boken skall också ha kommit nyligen som film med bland annat Emma Watson i en av huvudrollerna, den måste jag definitivt se känner jag!